Koyasan

20 oktober 2006

Författare: Shan, Darren

Serie: Fristående

Det här är en tunn liten sak på drygt hundra sidor, med väldigt få ord på varje sida. Det är positivt, för jag slapp sitta någon längre stund med boken. Men innan gnällandet och klagandet börjar så ska det positiva berättas. Först det första så är framsidan rätt läcker, och om bara boken haft samma känsla som den så hade det varit riktigt underhållande. För det andra så skulle det kunnat ha blivit något utav det här. Potentialen finns, så att säga, men något mer är det inte. Tyvärr.

Koyasan är en ung tjej, som bor i en avlägsen by någonstans i världen. Av namnen att döma så är det mer specifikt någonstans i Asien. Här lever folket som folk lever, med enda skillnaden att det finns en tämligen enorm kyrkogård i närheten av byn. Dit är det livsfarligt att gå när solen klättrat ner bakom horisonten, för själarna av länge döda kroppar börjar gå på jordens yta då. Men på dagen är allt frid och fröjd, och alla barn lekar bland gravarna. Alla utom Koyasan. Hon har aldrig vågat gå över bron, som leder till kyrkogården. Hon är alltid livrädd … Men när hennes lillasysters själ blir stulen så är Koyasan den enda som kan rädda henne.

Ja, och så börjar det hela. Vad nästa steg blir vet man alltid, vare sig det är början, mitten eller slutet. Det här är en sådan där bok som lider fasligt mycket av att vara så uppenbar, så simpel och så, ja, vad ska man säga? Lam. Bör dock påpekas att det här i mångt och mycket är en bok för barn, och jag ser den inte ifrån ett barns ögon. Det här är nog en sådan där bok som engelska barn med smak för det övernaturliga väljer när de blir tvingade att läsa något i skolan. Något man kan ta sig igenom snabbt utan att anstränga sig.

Tanken bakom boken är dock rätt fin. Koyasan var speciellt skriven för ”World Book Day 2006” och såldes för ett pris som motsvarar en liten chokladkaka, ungefär. Just på grund av priset trillade boken ner i min korg under en stor shoppingtur i en gigantisk fantasybutik i London. Nu i efterhand kan jag bara säga att det var roligare att köpa den för köpandets skull än att läsa den för läsandets skull. Hade jag köpt och läst den för tio år sedan hade den säkert varit mycket underhållande. Men då var då och nu är nu – och nu är det bara ännu ett värdelöst impulsköp i min bokhylla.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *