Låt de gamla drömmarna dö

27 januari 2011

Författare: Ajvide Lindqvist, John

Serie: Fristående

Väntan har varit lång men nu är den här! John Ajvide Lindqvists nya novellsamling samt samlade texter. Här finns noveller blandade med sketcher och mycket annat i en enda härlig bok.
Här får vi även en sorts fortsättning på vampyrboken Låt den rätte komma in som var Ajvide Lindqvists debutroman. Fortsättningsnovellen har samma namn som bokens titel, Låt de gamla drömmarna dö som jag tycker är den starkaste av novellerna.
Oskar och Eli är dock inte huvudpersoner i den här historien utan vi får istället stifta bekantskap med tre personer i Blackeberg som alla på något sätt har en mer eller mindre anknytning till de märkliga och otäcka händelser som utspelades där i början av 80-talet.

Boken inleds med förord av John Ajvide Lindqvists tätt följt av hans Sommarprogram i P1 från 2006. Trots att jag lyssnade på programmet när det sändes i radio är det roligt att få läsa den i text den här gången.

Här finns även noveller som Tindalos som gick som följetong i Dagens Nyheter för några år sedan och som också fanns att ladda ner som mp3-filer. Det är en historia om svek och om en uråldrig ondska som inte är från denna värld.

I Antikrundan bryter sig två inbrottstjuvar in hos en gammal gubbe för att stjäla hans dyrbara ägodelar men får uppleva något synnerligen märkligt.

Elda telefonkataloger handlar om två pojkar, även de i Blackeberg, som brukar roa sig med att, som titeln förtäljer, elda telefonkataloger i skogen. En dag dyker det upp en märklig man som ger pojkarna ett märkligt vapen.

Fulet handlar om svår mobbing och om hämnd, och i novellen Tjejen träffar en ung musiker en väldigt speciell tjej som kanske inte helt är den hon utger sig för att vara.
De två sistnämnda är korta men lyckas på bara några få sidor rycka in mig i berättelserna och vilja läsa mer.

Vi bjuds även på en metahistoria vid namn Ansiktsburk av Erik Pettersson som berättas av just Erik Pettersson, författarens vän, om ett besök på Göteborgs filmfestival 2009 där John Ajvide Lindqvist var inbjuden som festivalförfattare för att prata om filmatiseringen av succén Låt den rätte komma in. Även den väver in spänning och en annan berättarstil och vi får se Ajvide Lindqvist genom vännens ögon och då och då dyka in i vår författares huvud.

Första halvan av boken är den bästa delen i mitt tyckte. Resten är inte dålig, men ger inte samma “Wow-känsla”, vilket kanske inte heller är meningen då det egentligen inte är noveller utan mest uteblivna sketcher från tv-serien Reuter och Skoog, samt lite roligt kåseri där han jämför Selma Lagerlöf med Stephen King och massa andra samlade texter.

Väntan på en fortsättning på historien om Oskar och Eli har för mig varit en lång väntan sedan jag först hörde talas om att det faktiskt skulle komma en.
Som jag nämnde tidigare är inte Oskar och Eli huvudpersonerna i denna berättelse, vilket först gjorde mig lite besviken, men jag ändrade mig snabbt när jag förstod att vi får ett uppföljning på deras historia trots allt och historien som vi får ta del av mest är både vacker och spännande och innefattar en fin kärlekshistoria.

Efter Lilla Stjärna var jag lite besviken. Kanske hade jag för höga förväntningar på boken. Men Låt de gamla drömmarna dö får mig att minnas varför det här är en av mina favoritförfattare.
John Ajvide Lindqvist kan verkligen berätta historier. Han är också en jäkel på personporträtt. Ofta är det människor som sällan är lyckliga och som lever väldigt vanliga liv och som tvingas konfronteras med det okända. Det mörka. Det blir otäckt och det blir väldigt, väldigt bra.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *