Magikerna

16 maj 2013

Författare: Grossman, Lev

Serie: Fristående

Magikerna förhåller sig till Harry Potter som Game of Thrones förhåller sig till Sagan om Ringen. Bra, då var det avklarat.

Quentin Coldwater är begåvad men olycklig. Han går sista året på high school och är bevisligen ett geni. Dock är han fortfarande hemligt besatt av en serie fantasyböcker som han läste som liten, om det magiska landet Fillory. I jämförelse med det känns allting i det riktiga livet grått och meningslöst.

Allting förändras när Quentin oväntat blir antagen till Brakebills, ett hemligt och synnerligen exklusivt college i New York, där han ska komma att genomgå en grundlig och tuff utbildning i hur man praktiserar modern magi. Han bekantar sig också med annat man stöter på i college: vänskap, kärlek, sex, alkohol och droger. Trots det saknas någonting fortfarande, och magin skänker honom inte den lycka och äventyrslust han hoppats på.

Jag älskar när en författare tar ett bekant koncept i genren och gör något nytt med det. Jag tycker också om när författare blandar i komplexa karaktärer som inte är lätta att tycka om. Jag gillar författare som driver med generna de jobbar med och får en att fundera på saker man tar för givet. Plus att jag älskar när författaren inte öser ner en med information och världsbygge.

För mig har Lev Grossman lyckats med Magikerna. Den är raka motsatsen till den eskapistiska fantasyn som dominerar genren. Om du vill ha massor av action och äventyr med idealistiska karaktärer och en klar gräns mellan gott och ont så är boken inte för dig. Den är ganska långsam, beskrivningarna är korta och därför underbara. Om du är trött på Rowlings menderande är den här boken ett bra andra alternativ eftersom den klarar av fem år på universitetet efter halva boken. Gösta Svenn och Helena Sjöstrand Svenn har gjort ett bra jobb med att översätta den.

Grossman ger också en bild av vad livet måste vara efter tiden på det magiska universitetet. Och gissa vad? Det är precis som i riktiga livet. Karaktärer bråkar och har många sidor och livet kan vara lika tråkigt eller kännas lika hopplöst vare sig magi finns eller inte. Var försiktig med vad du önskar dig för du kan få det. Vad boken (åtminstone första halvan) i själva verket säger är att det inte finns någon ond magiker som vill ta över världen. Och eftersom det betyder att de flesta magiker inte har något kall i livet blir de flesta galna. Resultatet är att det blir som en vanlig ungdomsbok där magin finns i bakgrunden. Bortskämda unga vuxna som blir deprimerande, tar droger och dricker alkohol. Om du kan göra nästan vad som helst vad är poängen med livet?

Jag gillar och identifierar mig med Quentin och känner verkligen igen hans önskan att hitta något betydelsefullt och att han alltid blir besviken när han får det. Jag tror att många känner så och hans bra och dåliga sidor gör honom till en tredimensionell karaktär. Men karaktären som växer mest i boken är Alice. Hon går från den blyga tjejen som alltid pratar i mumlande och knappt kan se en i ögonen till en stark och modig ung tjej som offrar sig för andra. Till och med någon som jag som inte bryr mig om romantik grät när jag läste slutet som jag inte kommer berätta om.

Magikerna är melankolisk, sorglig, vacker och realistisk. Inte alla kommer att gilla den men det är en bok som verkligen utforskar hur det är att växa upp.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *