Mörkrets Röster

22 februari 2010

Författare: Banner, Catherine

Serie: De Sista Ättlingarna del 2

Malonia har i flera år styrts av den rättmätige kungen Cassius II, och under hans styre har landet befunnits sig i åtminstone ett bedrägligt tillstånd. Men Alcyria – en kraftfull diktatur – har bestämt sig för att erövra Malonia och deras trupper rycker allt närmare. Alcyrierna stöder den tidigare regeringen och vill störta kungen.
Anselm Andros lever ett relativt stilla liv tillsammans med sin familj. Han hjälper sin far Leo i familjens butik och berättar fantasifulla sagor för sin lillasyster. Hon är en av de sista barn som fötts med krafter, men får fel människor reda på det kommer hon att råka illa ut. Och ju närmare de alcyriska trupperna kommer och upproren inne i landet börjar blossa upp, desto mer upptäcker Anselm om det förflutna. Han gräver djupare för att få reda på sanningen – sanningen om sig själv och sitt ursprung, samt sanningen om sin familj.

För att vara en ungdomsroman är Mörkrets Röster en väldigt mörk och tragisk berättelse. Det finns inte mycket av vare sig ljusglimtar eller hopp i berättelsen. Och ju längre den fortskrider, desto sorgligare blir det. Det är fattigdom och skulder, skyla och sjudomar, sorg och förtvivlan, krig och uppror som boken egentligen består av.

Det är egentligen inte någon anmärkningsvärd fantasyberättelse. Fiendetrupper rycker allt närmare och kungen har inte mycket att sätta emot. Landet har en länk till dagens England där ett fåtal personer är både påverkade av och involverade i Malonias politik.
Men det är heller inte själva fantasyberättelsen som står i centrum. Det är Anselm Andros liv som utgör själva handlingen – hur han söker efter svaren efter vem han verkligen är, hur hans mor och styvfar var delaktiga i den revolution som satte kung Cassius på tronen och huruvida det överhuvudtaget finns något hopp alls för någon av dem.

Mörkrets Röster är en mycket bra bok. Författarinnan riktigt kryper in under skinnet på Anselm, och alla hans tankar och känslor blottas. Läsaren känner med honom vare sig han är arg, ledsen eller upprymd. Det är heller inte svårt att föreställa sig den misär de lever i eller det skick som Malonia befinner sig i.

Banners språk är väldigt lättillgängligt utan att kännas simpelt. Det enkla, nästan barnsliga språk som många ungdomsböcker är skrivna med finns inte i denna bok, men hon snärjer inte heller in språket i ålderdomliga ord. Hon målar enkelt upp tydliga bilder av Malonia och Anselms liv.
Allt som allt är det en bra bok, som lyckas vara spännande trots ett lågt tempo och med hjärtslitande sorg ständigt i fokus.

Betrakta betyget som 3,5.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *