Om jag kunde drömma

2 april 2007

Författare: Meyer, Stephanie

Serie: Fristående

Om jag kunde drömma är… en av de… nej, inte en av flera – det är den absolut bästa boken jag någonsin läst.
Jag ska försöka klä mina ambivalenta tankar och virvlande, starka känslor i ord, utan att förvirra dig, kära läsare, mer än nödvändigt. (OBS! Förvänta dig inte en opartisk text!)

Min del av denna recension skall vara baserad på mina åsikter och reflektioner, med inslag av en del egna redogörelser för handlingen. För att du skall kunna bilda dig en någorlunda klar uppfattning om bokens innehåll, ger jag dig först dess baksida:

Isabella Swan flyttar till Forks, en liten, regnig sovstad i Washington. Hon förväntar sig att hennes nya liv ska bli lika långtråkigt som staden själv. Men när hon träffar Edward Cullen – gåtfull och oemotståndlig – tar hennes liv en oväntad och farlig vändning.

Edward har länge lyckats hålla sin identitet som vampyr hemlig. Men nu går ingen säker, minst av alla Bella, som är den person Edward älskar mer än någon annan. Edward och Bellas förhållande balanserar på knivseggen mellan begär och livsfara.
Edward, som är drygt hundra år gammal (men ser ut att vara sjutton), har aldrig upplevt den känslan, som de mänskliga kallar kärlek, förrän han träffar Bella. Han och hans ”familj” kallar sig själva vegetarianer, som ett internt skämt. De jagar endast djur, inte människor, och är civiliserade, hemmastadda och respekterade i den lilla staden Forks. När Bella börjar i hans skola förändras hans tillvaro totalt. Han riskerar att avslöja sig och hela sin familj i sina försök att behärska sig i hennes närvaro. De börjar umgås, på Edwards outtalade villkor om ingen fysisk närhet till en början. Han älskar Bella över själva livet och är rädd för att skada henne om han tappar kontrollen.
Bella, som är ett mysterium för Edward, var varken en populär eller originell flicka före hon flyttade till den lilla förorten. Vad som skrämmer honom mest är att Bella inte är rädd för honom, att hon inte inser hur farlig han egentligen är…

Om jag kunde drömma speglar de känslor som ungdomar upplever idag, men på ett mycket starkare och metaforiskt sätt. Svartsjuka, begär, kärlek och livsfara är nyckelorden för den här spänningsromanen.
Tänk dig att vilja ha någon så mycket på två helt olika sätt, där endast ett av dem är möjligt. Det får mig att tänka på uttrycket ”Man kan inte både ha kakan och äta upp den”, men jag vill absolut inte blanda in kakor i det här gränslöst vackra och stormande känslosamma mästerverket, så du kan ha liknelsen i åtanke men strunta i kakan.

Till skildringen av Edwards kamp mellan instinkt och vilja kan man dra en parallell till dagens människors beteende och psyke, också ibland undermedvetna. Skillnaden mellan instinkt och vilja kan i många fall vara subtil, men för Edward handlar kampen om ”en seger över köttet” – att kunna besegra sina starkaste instinkter för sina starkaste känslors skull.

Samtidigt som boken inte är en ren generationsroman, har den en del typiska drag för ”snälla” ungdomsböcker. Det naiva och oskuldsfulla sättet att beskriva pojkar ur flickors synvinkel och att boken utspelar sig på en amerikansk high school vittnar om ett visst åldersgruppsmål. Och trots det är den inte en ungdomsbok. Ett påstående som är svårt att förklara, men så är det. En kärlekshistoria utan åldersbegränsningar, men med små språkliga ingredienser som gör det enklare för just unga att läsa den.

Vilket för oss vidare till språkdelen. Mycket enkelt och samtidigt vackert målande språk, men absolut inte ”typiskt”. Författarinnan kör, inte helt och hållet – men en del, med Hemingways isbergsteknik. Vackert målande språk, javisst, men man får även rita en egen tavla. Det är ingen dödläsning, dvs. att man får berättelsen och bilden upplagd på ett silverfat.

När jag slog ihop pärmarna om de lite mer än fyrahundra sidorna, började jag gråta. Boken tog musten ur mig, den satte alla mina drömmar om riktig kärlek i ett skruvstäd och vred åt. Kärleken som Bella och Edward upplever och känner för varandra, hoppas jag så innerligt få erfara. Att hålla av någon så mycket att inget annat räknas, inget annat betyder något, är tyvärr absolut mer än vad den här hårda verkligheten någonsin kommer att kunna uppbåda. Ändå hoppas jag.
Om mina tårar var av glädje eller sorg, får du bara veta om du läser boken, vilket jag hoppas att du kommer att göra.

En varningsetikett med texten ”OBS! Sträckläsningsrisk” borde klart och tydligt sättas på bokens framsida.

Tweet about this on TwitterShare on FacebookGoogle+share on Tumblr

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *