På kudde av gräs

2 februari 2004

Författare: Hearn, Lian

Serie: Sagan om klanen Otori del 2

Sagan fortsätter, och precis som i första boken är den uppdelad mellan mördaren Takeo och herremannadottern Kaede.

Kaedes del är bra. Kaede är gravid med Takeos barn, men försöker få folk att tro att hon hann gifta sig, så att hon inte ska bli utskämd och att barnet ska kunna ärva från fadern. Det intressanta maktspelet kring Kaede fortsätter, men när hennes far dör beslutar hon sig för att inte gifta sig utan leda sin egen klan. Hon utvecklas och tar ställning. Hennes del i boken är helt okej, om än lite pratig och svår att hänga med i när personerna ska diskutera det politiska läget.

Takeo är kluven mellan två olika lojaliteter. Han har lovat att tjäna Släktet, men kan inte förråda Otori eller de Gömda. Den första halvan av boken är dels en resumé av vad han gick igenom i första boken och dels en beskrivning av det politiska läget. Det händer väldigt lite. Takeo utvecklas inte mycket som person. Han gör samma saker som i första boken. Han tränar, han smyger omkring… gäsp. Det har vi redan läst. Efter 2/3 av boken har Takeo fattat ett beslut och gjort en flicka på smällen. Och då kommer plötsligt, ur ingenstans, en såndär dumhet som man bara vill strypa författaren för: Takeo besöker ett orakel och får veta hur hans framtid ser ut. I detalj. Hur många slag han kommer att vinna, hur många han kommer att förlora. Hur han kommer dö. Tack för den. Jag är så trött på “Han är den utvalde” och “Han ska uppfylla profetian och rädda världen”-skräp! Jag avskyr när författaren känner att han måste använda en profetia för att summera den fortsatta handlingen och dessutom avslöja hur det slutar för huvudpersonen. Ush!

Nej. Jag kan inte förstå de bra recensioner de här böckerna får. Den första delen hade sin charm och var lite annorlunda fantasy. Jag ville tro att den bara råkat illa ut i översättningen till svenska. Men den andra delen är direkt dålig. Språket fortsätter att handikappa berättelsen, den politiska bakgrunden är svår att hänga med i, det är många upprepningar från första boken och så det där j-a oraklet som avslöjar slutet! Tillråga på allt så har Takeo en väldigt o-japansk attityd. Ibland känns det som att boken vill få fram att det japanska feodalsamhället och dess tankesätt och religioner var Fel och att kristendomen är Rätt. Jag frågar mig bara: varför? Varför omfamnar inte boken det japanska istället för att stöta bort det? Varför måste huvudpersonen tänka som en västerlänning?

Del två i serien är uppenbarligen en brygga mellan inledningen i del ett, och slutet i del tre. Men eftersom så lite händer i den här boken det kan man fråga sig: varför gick inte författaren direkt till sista delen? På kudde av gräs saknar höjdpunkt – det är bara en enda lång transportsträcka.

Jag är kluven inför att sätta betyg. Jag väger mellan en etta och en tvåa. Egentligen vill jag sätta en etta, men Kaedes bit var trots allt läsvärd och boken bygger upp potential inför den avslutande delen. En svag tvåa får det bli.

Tweet about this on TwitterShare on FacebookGoogle+share on Tumblr

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *