Prisoner of Ironsea Tower

3 augusti 2009

Författare: Ash, Sarah

Serie: The Tears of Artamon del 2

Efter att ha gjort sig av med Drakhaoulen, den drak-demon som besatt honom, har Gavril Nagarian inte längre något att sätta emot Eugene av Tielens arméer. Han spärras in i ett torn mitt ute på ett ensligt hav som fungerar som mentalsjukhus.
Eugene av Tielen har äntligen fått alla de fem rubinerna, Artamons Tårar, i sin makt och i enlighet med en urgammal lag är han den rättmätige härskaren av Rossiya som sedan Artamons fall varit uppdelat i fem länder – Tielen, Muscobar, Smarna, Khitari och Azhkendir. Det sägs att rubinerna besitter starka, magiska krafter men det tror inte Eugene på förrän rubinerna återförenas. Han är nu kejsare över hela New Rossiya med den vackra Astasia Orlov till hustru och kejsarinna. Men det är inte nog för honom. Han vill äga den kraft som gjorde Gavril Nagarian förmögen att besegra honom och vanställa hans ansikte för alltid – han vill åt Drakhaoulernas uråldriga och demoniska kraft. I Smarna samlas rebelliska trupper som inte erkänner honom som härskare och han kan inte heller riktigt släppa tankarna på Gavril som sitter instängd. När den flotta han skickar till Smarna för att återställa lugnet förintas den med en kraft som är misstänkt lik Gavril Nagarians… Har Drakhaoulens kraft verkligen lämnat honom?
Kiukiu, den föredetta köksflickan, kan inte glömma Gavril eller det löfte om att återvända som han gett henne. Hon är beredd att göra vad som helst för att få se honom igen.

Andra delen i Sarah Ashs trilogi är faktiskt bättre än den första. Den har ingen seg inledning, och den var lättare att ta sig igenom. Det var värt att läsa Lord of Snow and Shadows enbart för att få läsa denna. Jag kan inte förklara exakt vad det var som gjorde Prisoner of Ironsea Tower bättre än förgångaren, men det var mer underhållande att läsa denna del. Den är spännande och lyckas hålla sig ganska originell. Ibland tycker jag bara att det blir lite för många personers tankar och känslor man får följa. Först Gavrils, sedan hans mor Elysias, sedan Astasias, Kiukius, Eugenes, Astasias brors, Eugenes dotters och några andras. Det är inte någonting som har någon direkt negativ inverkan på handlingens fortskridning, men det blir lite rörigt ibland.
Jag ser verkligen fram emot att läsa den sista och avslutande delen in Tears of Artamon-serien, och hoppas att den håller samma standard som Prisoner of Ironsea Tower snarare än den tidigare boken.

Betrakta betyget nedan som 3,5.

Tweet about this on TwitterShare on FacebookGoogle+share on Tumblr

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *