Sabriel

9 juni 2010

Författare: Nix, Garth

Serie: Old Kingdom del 1

Sabriel är dotter till Abhorsen, en nekromantiker som, istället för att uppväcka de döda, kämpar för att sända dem tillbaka tills dödsriket och beskydda de levande. Abhorsen är både ett namn och en titel, men det är också någonting man är, någonting med föds med.
Sabriel har vuxit upp på en internatskola för fina damer i Ancelstierre där hon även lärt sig en del magi. Men när hennes far försvinner spårlöst och efterlämnar till henne sina sju klockor och sitt svärd, vapen mot de döda, måste hon återvända dit hon kom ifrån – det Gamla Kungadömet som skiljs av från omvärlden med hjälp av en gigantisk mur, skyddad av moderna militära styrkor. Ingenting får ta sig förbi muren från det Gamla Kungadömet in i Ancelstierre. Och Sabriel är rädd – hon har inte befunnit sig hemma på tretton år, och nu är inte ens hennes far med henne. Men om hon bara kan ta sig till hans hus, så kommer hon att kunna reda ut allt, det är hon övertygad om. Men nu är det hon som är Abhorsen, och de döda är henne i hälarna. Bland annat för hon är ett hot mot dem, men hennes enorma kraft är också lockande.

Jag påbörjade Sabriel knappt utan några förväntningar alls på boken. Och de jag hade var inte alltför höga. Det var inte så att jag förväntade mig att den skulle vara dålig, men den var betydligt bättre än vad jag trott att den skulle vara.
För det första så kändes den mer som en Young Adult-bok snarare än riktad till tidig tonår, trots att den står på hyllan för engelsk barnbokslitteratur i biblioteket.
Visst, i grund och botten är det en relativ klassisk fantasyroman som Nix har skrivit, smått skräckblandad. Men på något vis lyckas författaren att få det hela intressant.
Fast Sabriels personlighetsutveckling följer det vanliga mönstret – i början är hon en lite osäker flicka som inte vet någonting om den värld hon kommer ifrån eller vad hon ska göra. Sedan är hon plötsligt stark, har full koll på hela läget och för befäl över allt och alla som en sann Abhorsen. Men å andra sidan så får hon ju utstå en hel del saker under bokens gång, men det känns ändå lite smått överdrivet, hur snabbt hennes utveckling till stark ledare går.

Jag gillar verkligen den värld, det Gamla Kungadömet, som handlingen är i försatt i. Den är underbart grå och melankolisk, men ändå vacker på något sätt. Dock så lider även världen själv av vissa fantasy-konventioner – den var en gång fantastisk och storslagen, men är numera mest en spillra av sin forna storhet. Känns det igen?
Dock så är Sabriel är läsupplevelse att njuta av, trots att den på något sätt är enkel i både handling och språk.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *