Schakt 1: Mytiska maskiner och andra mardrömmar

22 juli 2005

Författare: Björnsson, Kent (red.)

Serie: Fristående

Schakt 1 är en antologi med skräcknoveller som utkom med sitt första nummer i år med undertiteln Mytiska maskiner och andra mardrömmar. Projektet drivs av Kent Björnsson i Lund, och mer om Schakt kan du läsa på http://www.schakt.nu

Antologin består av åtta noveller av varierande längd, alla utom en av svenskspråkiga författare, de flesta med fantastiska inslag. Det är en kvadratisk liten utgåva med snygg grafik, vilket redan från början gör en formspråksnörd som undertecknad positivt inställd.

Maskinen vid Halmberget av Daniel Rehnlund inleder antologin, en kort men stämningsfylld novell om besatthet. Språket är något pratigt men personligt – det är tydligt att det är någon som berättar med sina egna ord. Novellen är inte av den sorten att den etsar sig fast i mitt minne, men det är en klart godkänd inledning.

Bengångarna av Johan Theorin har en titel som får mig att rysa nyfiket, och den lever upp till förväntningarna. Historien om en allt annat än sympatisk man och hans missöden på kyrkogården får mig att ömsom le och ömsom läsa vidare med en sorts äckelblandad fascination. Och visst är det precis det man vill ha av en skräckberättelse? Bengångarna är definitivt en av mina favoriter i samlingen.

Därefter följer Min tid snöade bort av Johan Jönsson (alias vår egen Julle). Det är ett kort, stämningsfyllt scenario han målar upp med inspirerande språkliga vändningar (att beskriva råttor som ”pälsklädd ilska” är så träffande att det är snudd på genialiskt). Det är stämningen och språket som är det viktiga i den här novellen, och det är mycket väl genomfört.

Pia Lindestrands Den högsta intelligensen i universum är också mycket bra. Upplägget med utdrag ur loggböcker och dagboksanteckningar är en smula rörig i början, men det uppvägs av hur hon bygger upp beskrivningen av de främmande varelserna och den värld de lever i. Det här är verkligen en novell som äter sig fast i en på precis det otrevliga sätt en bra skräcknovell ska göra.

Mikael Ursum har i Järnets rytm tagit fasta på den del av antologins undertitel som nämner mardrömmar. Novellen beskriver hur vår egen fantasi kan spela oss skräckfyllda spratt – det är riktigt obehagligt.

September av Christian Westerlund är den novell i antologin jag tycker sämst om. Det är varken fel på språk eller stämning, tvärtom är den mycket välskriven, men den tröstlösa bild av depression och grå förort som målas upp gör mig bara otålig och illa till mods – det här är inte skräck, det är inte fantastik, jag vill läsa om något annat. Kanske är det just det som gör att den platsar i antologin – den fyller mig ju definitivt med obehag.

Jag läste och recenserade nyligen A. R. Yngves ungdomsroman Terra Hexa, och jag var väl inte överdrivet förtjust. Nu däremot knockas jag av inledningsmeningen i framtidsskildringen Landskap med sententrer: ”Tjugir var fyrtio år, trött, och skadad av dålig sprit.” En utmärkt inledning på en utmärkt novell – även slutmeningen är lika klockren.

Antologin avslutas med Michael Sheas Obduktionen (The Autopsy) i översättning av Johan Theorin. Den är nästan lika lång som de andra novellerna tillsammans – men det känns inte så. Det är en riktig bladvändare som spelar på allas vårt obehag inför såväl bårhus som kannibalism. Den utgör en storslagen avslutning på en mycket läsvärd novellsamling.

Mytiska maskiner håller vad den lovar. Låt oss hoppas att kommande utgåvor av Schakt håller den här nivån.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *