Schakt 2: Skrämmande skogar och andra osunda platser

23 mars 2006

Författare: Björnsson, Kent (red.)

Serie: Fristående

Så har novellantologin Schakt kommit med sitt andra nummer, den här gången på temat Skrämmande skogar. Det låter som ett tacksamt tema. Har ni någonsin befunnit er i en skog när det blir mörkt och träden knakar och osynliga varelser rör sig bland buskagen? Nu är det inte det skrämmande okända i mörka skogar de flesta novellerna handlar om – däremot är skogarna och träden förvånansvärt blodtörstiga.

Antologin inleds med Grenverk av Johan Theorin, en välskriven historia som får extra driv av presensformen. Inledningen sätter stämningen direkt: Det första historiskt belagda försvinnandet i skogarna vid Råtjärn … Jag ska inte avslöja mer. En stark inledning på antologin är det i alla fall.

Trollet av Lars Carlberg är lite mer vag. Det är levande berättat, fullt med detaljer från bybornas dagliga liv, men på något sätt vill inte den riktiga stämningen infinna sig. Vissa vändningar är alltför förutsägbara, och på sätt och vis känns upplösningen som något av en besvikelse.

Liksom i första utgåvan av Schakt (hösten 2005) så innehåller även denna utgåva en tidigare publicerad novell som översatts från engelska. Förra gången var det en novell av Michael Shea, den här gången är det Joseph Payne Brennans Canavans bakgård (i översättning av Johan Theorin), en berättelse om en plats som inte egentligen är en skog, men definitivt osund. Skriven i första person, där berättaren flitigt sår antydningar om hemskheter som komma skall, vilket dessvärre tar udden av dem snarare än trissar upp förväntningarna. Nu låter jag kanske överdrivet negativ. Det är en bra novell.

Stubbe och krona av Finn Kronsporre börjar bra, kanske en smula pratigt, med den inre, filosofiska monologen hos en ensam skogsarbetare. Jag börjar precis tycka att det snart får hända något när en oväntad vändning verkligen dyker upp. Det är starkt och plötsligt är det här en riktigt bra skräcknovell – ända tills slutet. Där tappar novellen fokus, nya trådar och märkligheter förs in hux flux, och jag får för mig att författaren skurit ner novellen väldigt mycket och väldigt snabbt. Det är synd, för större delen är mycket, mycket bra.

Peter K. Anderssons Dunsinane är en av de underligaste novellerna i antologin. Tiden är obestämd – berättartonen är högtidlig och gammaldags, men tiden verkar ändå inte alltför avlägsen. Varför berättaren befinner sig ensam i sitt barndomshem förklaras egentligen aldrig. Det tycks som om hon är där av fritt val, men hon verkar ändå ogilla platsen där skogen häckar i närheten. När jag läst klart novellen har jag en känsla av att inte ha förstått någonting alls. Ändå tycker jag inte illa om den. Den är bara – märklig.

Ödlegölen av Katarina Aneer är en kort stunds respit från blod och mörka krafter. Här härskar stillhet och romantik, och mörkret är milt och förlåtande. Vackert skrivet, och jag gillar perspektivväxlingarna mellan de två inblandade.

Sedan följer Furorna av Charlotta Jonasson, i mitt tycke antologins starkaste kort, en mörk och fantastisk berättelse om dyblöta skogar fulla av mossa, och mer blodtörst. Underbar stämning och ett mycket snyggt slut.

Affärshemligheter av Patrik Centerwall är skriven i brevform, det är ett klassiskt upplägg med en person på flykt som förklarar orsaken därtill. Dock lyckas Centerwall inte riktigt få fram fasan hos de mörka krafter han beskriver. Kanske brevformen är för begränsad?

Lilian Wibergs Ödevimannen avslutar antologin, en kort novell som börjar mycket bra med stämningen i ett övergivet torp och gamla minnen, men som alltför hastigt får en upplösning. Stämningen går vilse tillsammans med novellens Ciss. Jag gillar dock Wibergs sätt att koppla händelserna till musiken.

Sammanfattningsvis håller alla noveller godkänd klass eller mer. Utgåvan är förstås återigen snyggt layoutad, med bokstavligt talat hemskt vackra illustrationer av Rickard Hansson. Den kostar inte mycket att köpa, och det är väl investerade pengar för att få sig en dos nyskriven svensk skräck av god kvalitet. Betyget nedan ska uppfattas som att Schakt 2 är klart läsvärd..

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *