Shamran – den som kommer

21 januari 2005

Författare: Reuter, Bjarne

Serie: Fristående

Bjarne Reuter är en firad dansk författare med mer än 20 boktitlar och flera filmer bakom sig. De flesta av hans böcker är historiska äventyrsromarer för ungdom, men enstaka titlar vänder sig till en vuxnare publik. Shamran – den som kommer är hans enda roman som tveklöst är fantasy, även om andra titlar till och från tangerar genren. Shamran – den som kommer finns även förtjänstfullt översatt till svenska av Sven Christer Swan, som var en av våra mest produktiva fantastikförfattare och översättare, under titlen Shamran – han som kommer.

Shamran är skriven 1985, och i dansk press mottogs den med bra recensioner. Den har beskrivits som en cross-over mellan JRR Tolkien och Astrid Lindgren, och det är en ståndpunkt som i alla fall bitvis håller. Den har också jämförts med C S Lewis´ Narnia-serie.

Till det yttre är detta en vuxenritsroman, och kan mycket väl läsas av vuxna med mycket god behållning trots att den i första hand vänder sig till ungdomar. Handlingen kretsar kring den 11-årige Filip, som snart ska dö i en sjukdom. Hans föräldrar har köpt ett nytt, bättre, hus för att Filip ska få det så bra som möjligt sina sista dagar. Men allt är inte som det verkar. I det nya huset finns en tavla med tre lustiga figurer, och Filip kan svära på att de rör sig på kvällarna. Detta är upptakten till ett äventyr i en alternativ värld, där befolkningen inte åldras, utan i stället “märks” så att de tappar talet, synen eller hörseln. Självklart finns det en stor och övergripande ondska, som bor i staden Tronn, och de tre dvärgarna från tavlan för Filip dit. Flera mindre äventyr avlöper under färden till Tronn, och efter hand går det upp för Filip att han är Shamran, han som kommer. Men hur ska en 11-årig pojke kunna ta upp kampen mot ondskan?

Trots ett rätt så schablonartat upplägg är detta ett verk som vilar på egna ben. Den värld Filip hamnar i är mycket trovärdig, och boken är välskriven, om än väldigt lättläst. Det kan ju vara kul att prova på en dansk fantasybok, och detta är en av de bättre. Att betyget “bara” blir tre beror på att det är en ungdomsbok, och att jag finner den för lättläst för att passa mig. Dessutom stör jag mig på en del av namnen i boken. Pippin, Doromir, Falamir och Smaugg för mina tankar till JRR Tolkiens värld, och inte till Bjarne Reuters.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *