Skuggvarelser

2 september 2010

Författare: Nordin, Magnus

Serie: Skuggvarelser del 1

Enligt gamla legender födde varggudinnan Alda Aka en människas barn och detta barn, Kira Tawa – till hälften människa, till hälften varg – blev utstött av såväl människor som gudar. Alda Aka födde då ännu ett barn med en mänsklig far för att ge upphov till ett nytt släkte – varulvsfolket, skuggvarelserna.

Under sensommaren flyttar några in i Ryssens hus, det som stått tomt så länge någon kan minnas, och skvaller och rykten angående vilka de är och varför de är där börjas genast spridas. Daniel är lika nyfiken som någon annan, men sedan dyker Kira upp på bilskroten där han jobbar tillsammans med sin alkoholiserade far. Hon har bärnstensfärgade ögon och är det vackraste Daniel någonsin sett.

Skuggvarelser gavs ut första gången 2002, men i och med släppningen av den nyskrivna fortsättningen Blodets Röst utgavs också en uppdaterad version av Skuggvarelser. I bokens förord förklarar författaren att han gjort några små ändringar i boken för att den ska passa bättre ihop med uppföljaren, samt eftersom ”vissa fakta behövde rättas till”. Jag har dock inte läst den tidigare utgåvan av boken så jag kan inte uttala mig om huruvida dessa ändringar påverkar handlingen.

Det är en snabb berättelse – inte bara det att tempot är högt, vilket det är, den utspelar sig också under en väldigt kort tidsperiod och saker som normalt tar sin tid snabbspolas förbi. Detta märks speciellt när det gäller Kira och Daniels relation till varandra. Kärlek vid första ögonkastet, visst, men det blir lite orealistiskt emellanåt. I övrigt är det högt uppskruvade tempot inget problem – handlingen förs hastigt framåt och behåller hela tiden min fulla uppmärksamhet. Även om det i grund och botten är en kärlekshistoria, så är läggs det även mycket fokus på en hel del annat i berättelsen. Mest intressant är det att läsa om varulvarnas liv, historia och interaktion med varandra.

Boken är ganska kort – endast 240 sidor lång – och tar ingen tid att läsa ut. Lite för snabbt tycker jag dock att den tar slut; det gör inget att tempot är högt, men sidantalen sinar lite väl snabbt, nästan innan det känns som om man kommit in i berättelsen fullt ut. Dock är det en trevlig och välskriven bok, perfekt att fördriva ett par timmar med.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *