Supermobilen

18 augusti 2011

Författare: Yngve, A.R.

Serie: Fristående

Det Jens helst av allt vill ha är en egen mobiltelefon. Men hans pappa säger nej, rädd för att Jens ska ringa en massa dyra samtal till sin mamma i Australien. Därför blir Jens otroligt glad när en supermobil från framtiden plötsligt dimper ner i hans rum. Han döper den till Mobilene, och det tar inte lång tid förrän han upptäckt att det går att göra långt mer än bara ringa till kompisar med den. Mobilene kan nämligen hitta vilket nummer som helst, var som helst i världen. Jens inser att det här är hans chans att göra något för att förbättra världen och kanske till och med göra slut på alla kring och orättvisor.

Supermobilen är helt klart skriven för lite yngre läsare, passar nog bäst för åldern 9 till 12, mycket lättläst och med korta kapitel. Problemet är att det nästan blir lite för enkelt, med mycket förklaringar, övertydligheter och upprepningar. Till en början tycker jag att den har lite Douglas Adams-känsla över sig, men där Adams driver saker och ting till sin spets och förbi, förblir Yngve tämligen lågmäld. Som bäst blir det lite småroligt, men det mesta av humorn faller platt. Visst är den en fin tanke att en elvaårig pojke kämpar för att göra världen till en bättre plats, men tyvärr blir det aldrig särskilt spännande. Varken tidsresenärer från framtiden eller hemliga agenter från världens stormakter förmår få igång handlingen tillräckligt för att man ska undra över vad som händer härnäst. I stället går storyn på tomgång, medan karaktärerna rusar runt och gör mest ingenting. Medan jag tänker på hur många andra häftiga saker man skulle kunna göra med en supermobil…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *