Svart eld

11 december 2002

Författare: Brönnestam, Christina

Serie: Fristående

Den här boken är en svensk debutbok. Den gavs ut 2001 och är skriven av Christina Brönnestam. Ett namn man borde minnas.

Boken börjar i den lilla byn Gasmarare. En vingbärare kommer till byn för att göra efterforskningar om en smedlärling som sades finnas i byn. Han möts av en nerbrunnen smedja där lärlingen och hans mästare sägs ha brunnit inne ett halvår tidigare. Men så var inte fallet.
Jarga, lärlingen, lyckades nämnligen undfly lågorna och ge sig av från byn. Han fick inte med sig mer än kläderna på kroppen – och en dolk, en dyrgrip som hans mästare givit honom. Han finner ett resesällskap, men blir rånad av denne efter att ha druckit brännvin. Han mister dolken, som han höll kärare än allt annat.
Sönderslagen och halvt medvetslös börjar han krypa och kräla efter sitt föredetta resesällskap. Några timmar senare plockas han upp av två drängar, körs i illfart till deras gård och pysslas om.
Månaderna som följer får Jarga uppleva äkta omtanke och kärlek för första gången i sitt liv. Till en början så håller han på att explodera, tycker att han kommit till rena dårhuset. Men han börjar trivas mer och mer, och till slut så blir det ett hem för honom. Men då börjar det förflutna att dra i honom igen…

Boken var bra, men inget mästerverk. Det är alldeles för ungt språk med. Nutida svordomar och slangord passar inte in, och det gör boken lite märklig. Storyn är däremot ruggit bra, även fast det inte är så mycket magi och sådant.
Jarga är ingen ängel, utan är mer en liten kille som hamnat snett från början. Hela hans liv är en enda stor tragedi. Han är ful i munnen och lyckas alltid reta fel människor. Hans åtro till dolken får mig att tänka på Gollum lite vagt. Det är faktiskt en ganska häftig tanke.
Brönnestam har mycket att erbjuda, det är jag säker på. Jag väntar på fler böcker från henne.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *