Svulten

18 juli 2013

Författare: Taivassalo, Hannele Mikaela

Serie: Fristående

Jorunn Själfhämnd driver runt i Helsingfors, i jakt på blod och hämnd och förströelser – något, vad som helst, att stilla den ständiga, skavande hungern och ensamheten med. Hon har besökt många platser, bott i många olika städer, sedan hon blev vampyr på 1700-talet, men alltid tvingats fly när högen med kroppar hon lämnat efter sig växt sig för stor. Men nu är hon tillbaka i Helsingfors igen och här har hon bestämt sig för att stanna. Det är här det ska ta slut.

En kringstrykande vampyr, en blodig livshistoria, en önskan efter ett slut på odödligheten – det är en vampyrberättelse man känner igen, men invävd i Taivassalos vackra, vagt hypnotiserade språkdräkt blir den till något nytt, genomsyrad av ljudet av offrens hjärtslag och lukten av blod och bräcklig hud. Det är drömskt och köttsligt om vartannat, och trots att Jorunn även drivs av annat än enbart hunger så är hennes besatthet av blod närvarande på varje sida: längtan och jakten efter det, lukten av det, hur det pumpar i ådror och rinner till när hon biter. Hon frossar på blod och rädsla, men det är aldrig tillräckligt. Hon blir aldrig riktigt mättad.

“Och jag har tagit, men jag har aldrig skapat. ag vill inte se något nytt uppstå, jag vill bara se det som tar slut.”

Jag tycker mycket om Svulten, i dess bloddränkta, välskrivna prakt. Det är en av de bästa vampyrromanerna jag läst på länge.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *