Swan Sister

26 oktober 2006

Författare: Datlow, Ellen och Windling, Terri (red)

Serie: Fristående

I och med att jag läste Once Upon a Summer Day fick jag ett ökat sug efter fler sagor. För att göra en lång historia kort så letade jag nog på fel ställe. Jag blev lurad av namnen bakom boken, helt enkelt. Ellen Datlow och Terri Windling väcker alltid min nyfikenhet nuförtiden, i och med att jag läst deras sagolika samling The Faery Reel. Den här gången är det dock inte älvor som står på tablån, utan det är nyskrivna versioner av klassiska sagor. Mer specifikt så är det nya versioner av: ”Bluebeard”, ”Rapunzel”, ”The Fisherman’s Wife”, ”Tom Thumb”, ”Sleeping Beauty”, ”The Seven Swans”, ”Greenman”, samt två noveller baserade på ”Tusen och en natt” och två nya versioner av ”Rödluvan”. Ni får ursäkta min okunskap i översättningen av dem.

Nå, som vilken annan samling noveller så har Swan Sister sina toppar och dalar den också. Den som sneglat på betyget förstår att landskapet har ganska många djupa dalsänkor. De enda som verkligen hade högt underhållningsvärde var verken av Tanith Lee och Neil Gaiman. Den förstnämnda överglänste dock den sistnämnda. Jag har bara läst noveller av Lee och hon har aldrig sviket med sin kvalité och sköna mystik. Gaiman är alltid Gaiman och här har han skänkt samlingen en dikt av hög kvalité (den enda dikten). Någon annan författare är det inte värt att lyfta fram.

Jag har inte läst många av sagorna, som boken bygger på, i deras original, men på gott och ont har jag fått ta del av dem genom andra versioner. Grunden finns ju där, och man vet i regel hur den röda tråden är vävd. Utifrån den grunden kan jag bara säga att novellerna i Swan Sister är trogna den klassiska röda tråden, men de har gjort något eget utav det. Vilket dock inte betyder att det skulle vara något bra. Jag har någon märklig besatthet av Rödluvan (få inga idéer här nu. Jag menar sagan, inte karaktären) och när jag läste den ena av novellerna som bygger på den så ville jag mest bara riva ut sidor. Horribel styggelse.

En uppfriskande sak med boken är att det sällan är förmildrade versioner man får läsa. Den tänkte åldergruppen är väl egentligen ungdomar (i en tidig fas), för jag vet inte om det är så roligt att läsa ett par av sagorna för barn. En viss grymhet skymtas i ett antal av novellerna och det är såklart uppskattat av den grymma delen av sinnet. Men jag får väl säga som jag säger lite för ofta: potentialen finns men utnyttjas inte som den ska. Undantagen är då Lee och Gaiman. Betyget landar på en tvåa – underhållning för stunden, men inget jag råder någon att lägga pengar på.

Följande noveller finns med:

Greenkid, av Jane Yolen
Gulden Fur, av Midori Snyder
Chamber of the Heart, av Nina Kiriki Hoffman
Little Red and the Big Bad, av Will Shetterly
The Fish’s Story, av Pat York
The Children of Tillford Fortune, av Christopher Rowe
The Girl in the Attic, av Lois Metzger
The Harp That Sang, by Gregory Frost
A Life in Miniature, av Bruce Coville
Lupe, av Kathe Koja
Awake, av Tanith Lee
Inventing Aladdin, av Neil Gaiman
My Swan Sister, av Katherine Vaz

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *