The Book of the New Sun: Shadow and Claw

25 mars 2005

Författare: Wolfe, Gene

Serie: Book of the New Sun del 1

Shadow and Claw är de två första delarna i Gene Wolfes serie Book of the New Sun, ursprungligen utgivna som Shadow of the Torturer och Claw of the Conciliator.

Precis som Farseers-böckerna är återberättade genom Fitz ögon är Book of the New Sun återberättad genom bokens huvudperson Severians ögon. Enda skillnaden är att Severian har ett fotografiskt minne. Detta gör att han stundtals under själva skrivprocessen återupplever minnen och omvärderar dem, och ger kommentarer till sitt eget handlande i efterhand. Detta gör det hela väldigt levande, men samtidigt en aning surrealistiskt då Severian helt plötsligt kan börja tänka tillbaka på något annat som hänt tidigare. Att sedan Severian verkar ha svårt att skilja på vad som är dröm och verklighet ibland gör det inte lättare. Det blir på så sätt små berättelser inom den större, men dessa brukar ofta belysa någon viktig punkt, eller lägga grunden för senare händelser.

Det lämnas rätt tidigt en hel del ledtrådar om vem och vad Severian är i slutet av berättelsen. Detta innebar inte för mig något större problem, då det i detta fall är resan och inte målet som är viktigt.

För att göra det hela ännu mer intressant så utger sig Gene Wolfe för att ha översatt boken från ett annat språk, och då engelskan inte alltid har räckt till för att få fram betydelserna så hittar man här och var ord som stammar från andra språk samt ibland helt påhittade ord, men med grunder i välkända språk som till exempel latin. Det brukar dock framgå av sammanhanget vad det rör sig om, även om man inte har tillräckliga språkkunskaper för att spåra ordets historia.

Severians värld är uppenbarligen vår egen fast långt in i framtiden, där solen håller på att slockna. Människans storhetstid är över, och man lever i ruinerna efter forntida glansdagar. Till exempel så är Torterarnas svarta torn inget annat än en övergiven rymdfarkost. Böckerna kryllar av sådana små detaljer. Dessa är dock oftast listigt gömda, och det är upp till läsaren att själv finna dem.

Triviala saker som händer under resans gång eller personer som enbart skymtat förbi kan långt senare få oerhörd betydelse, så det gäller att hålla ögonen öppna. Det kommer en hel del oväntade vändningar i berättelsen, men dessa är oftast så snyggt underbygda att det inte stör, utan man snarare nickar gillande och frågar sig själv hur det kommer sig att man inte sett det tidigare.

Vi stöter på en uppsjö olika karaktärer som kommer och går igenom berättelsen, men dessa utvecklas dock inte i någon större utsträckning. Man kan rent av säga att det ibland gynnar berättelsen då det ökar mystiken i den.

Jag tänker inte dra bokens handling då det redan gjorts otaliga gånger på andra ställen, och utan tvekan bättre än vad jag skulle kunna åstadkomma.

Tweet about this on TwitterShare on FacebookGoogle+share on Tumblr

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *