The Cygnet and the Firebird

9 september 2010

Författare: McKillip, Patricia A.

Serie: The Cygnet del 2

The Cygnet and the Firebird är den andra delen i Patricia A. McKillips serie Cygnet. Jag läste föregångaren The Sorceress and the Cygnet för mer än ett år sedan, och trots att jag länge tänkt läsa denna andra bok i serien så har jag inte gjort det förrän nu. Detta beror till största delen på att jag inte alls uppskattade The Sorceress and the Cygnet. Ärligt talat så minns jag inte speciellt mycket alls av den, så jag dristar mig att säga att The Cygnet and the Firebird kan läsas helt fristående.

Att beskriva bokens handling är inte det lättaste, vilket det aldrig verkar vara när det gäller recensioner av McKillips romaner, i alla fall av att döma det som redan finns här på Catahya. Med i berättelsen finns i alla fall en besvärjerska som också är arvinge till styret av Ro Holding, en liten stad där livet verkar flyta förbi ganska stillsamt för samtliga invånare. Tills magikern som försöker stjäla en nyckel dyker upp, för att snart efterföljas av en eldfågel som med sitt skri förvandlas såväl levande som döda ting till dyrbarheter, och som varje natt blir människa i några timmar. Därefter följer en öken med påtagliga minnen av drakar, som existerar i en annan tid och ivrigt eftersöks av magiker-kungen Draken Saphier och hans hov av krigarmagiker. Något på denna plats utgör ett oväntat hot mot Ro Holding och det är upp till Nyx och Meguet, Nyxs kusin och Ro Holdings beskyddarinna, att ta reda på hur att stoppa det.

Och naturligtvis händer det en hel del överraskande saker under handlingens gång, som det skulle vara synd att förtälja här då det skulle avslöja för mycket av den. Till skillnad från föregångaren som jag fann rörig och nästan utan en röd tråd emellanåt, så är The Cygnet and the Firebird en väldigt sammanhängande berättelse. Den är inte speciellt lång sidmässigt, men lyckas kännas väldigt lång rent handlingsmässigt. Det blir aldrig utdraget eller segt, definitivt inte, men författarinnan väver ihop en hel del under dessa, drygt 230, sidor.

Berättelsen skulle faktiskt kunna liknas vid ett klassiskt fantasyäventyr – här finns en magisk tingest, långa resor och drakar. Men den magiska tingesten är inte handlingen mittpunkt, och det är inte heller själva restiden. Bokens karaktärer är trovärdiga och underhållande, och personligen tycker jag bäst om Nyx som till exempel hävdar att skor hindrar henne från att tänka fritt och vars ögon emellanåt skiftar färg. Men också Meguet och Red Ilex, magikern på jakt efter nyckeln, är två intressanta karaktärer. Starkas märks detta i konversationerna mellan karaktärerna, som McKillip verkligen lyckas få till.

McKillip har inte alls befunnit sig särskilt högt på listan över författare vars böcker jag tycker om. Men det är helt enkelt tredje gången gillt, och författarinnan har till slut lyckats övertyga mig om sin storhet. Jag skulle helst rekommendera att man endast läste The Cygnet and the Firebird, men för att få reda på så mycket som möjligt om karaktärerna i boken så bör man antagligen läsa föregångaren också. Jag borde för övrigt kanske läsa om den, nu när jag blivit McKillip-frälst. Dessutom är hon betydligt bättre på engelska, så läs inte den svenska översättningen.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *