The Engines of God

29 december 2008

Författare: McDevitt, Jack

Serie: Engines of God del 1

The Engines of God är första delen i en serie löst sammanhängande böcker om rymdarkeologer från en vetenskapsakademi i ett framtida Amerika, som inte är Amerika.

McDevitt skulle kunna beskrivas som Alistair Reynolds light, och intressant nog finns det faktiskt en hel del paralleller deras böcker emellan. Konceptet lär dock inte vara unikt, så det behöver inte betyda att Reynolds på något sätt inspirerats av McDevitt. Dessutom så gör Alastair Reynolds det hela bättre än McDevitt, så det finns knappast någon anledning att klaga.

McDevitt är oerhört lättläst och spännande, men utan att egentligen vara speciellt talangfull. Vilket på sätt och vis kan förklara att han ofta nomineras till diverse priser som baserar sig på läsarnas röster, även om han sällan vinner.

Jag störde mig en aning på McDevitts sätt att skriva, och framför allt på det sätt han lagt upp det hela. Texten är t ex full med inskjutna förklarande paranteser, samt att han har den dåliga vanan att berätta saker som kommer att hända i framtiden innan de har hänt. Detta kan på sätt och vis ursäktas med att boken faktiskt är skriven som en bok som är skriven av en fiktiv person efter det att händelserna utspelar sig.

Den enda fördelen med detta format är det att författaren har smugit in små brev och dagboksanteckningar här och var i boken, samt tidningsklipp, vilket ger en rätt autentisk känsla, och en betydligt djupare inblick i karaktärens liv.

Trots att boken är skriven år 1994 så diskuterar McDevitt miljöförstöring, global uppvärmning och överbefolkning, långt tidigare än debatten verkligen blossade upp på allvar hos allmänheten. Detta har dock ingen direkt central roll i berättelsen, så jag är osäker på om han medvetet inkluderat det för att belysa ämnet eller ej.

I Engines of God känns det som att det är själva ramberättelsen som är det viktiga snarare än karaktärerna. Vi får se saker från ett flertal olika synvinklar, och vi får aldrig egentligen lära känna någon på djupet utom Priscilla Hutchins, som ändå kanske kan sägas vara bokens huvudperson.

I slutändan får man nog se Engines of God som helt okej underhållningslitteratur, med en del intressanta idéer, men inte så mycket mer. Om man sedan är intresserad av arkeologi och utdöda språk, precis som jag är, så kan man nog finna det lite extra intressant. Konceptet med arkeologer i rymden känns för mig i alla fall rätt fräscht.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *