The Face in the Door and Other Stories

27 februari 2006

Författare: Yngve, A.R.

Serie: Fristående

A R Yngve är en svensk författare som har insett att den stora marknaden ligger utanför Sverige, och därför valt att skriva och publicera sig på engelska. När en författare skriver på annat än sitt modersmål har jag alltid en tendens att bli misstänksam – vilket visar sig vara helt i onödan. Dock upplever jag Yngves engelska som väldigt lättläst (vilket verkligen inte är något fel) – kan det vara något i meningsbyggnaden som underlättar för en svensk?

Hur som helst, The Face in the Door and Other Stories är en samling av noveller som alla utom en tidigare publicerats i tryckt form eller på Internet. De flesta av dem kan beskrivas som sf med skräckinslag, men det är skräck av den lättsammare sorten, med humoristisk underton, någon är ren fantasy, andra är egentligen helt realistiska förutom att de utspelar sig i framtiden. Novellerna utspelar sig bland annat i USA, Kina och Indien – i de flesta fall är de förankrade i vår samtid eller nära framtid.

Samlingen inleds med The Face in the Door, en lång novell som likt en modern brevroman är uppbyggd på e-mailmeddelanden och telefonsamtal. Som titeln antyder kretsar handlingen kring dörrar och de människor som har något ouppklarat med dessa dörrar. Som skräcknovell är den mer roande än skrämmande, med en del oväntade vändningar. Upplägget gör att jag hela tiden vill veta vad som ska hända härnäst. Det är en bra startnovell – jag blir genast positivt inställd till hela samlingen.

I en framtid väldigt nära oss lever den genomsnittlige amerikanen ett liv som fullkomligt domineras av advokater. Grisham´s World är berättelsen om Joe Chang och hans alldeles eget och synnerligen kreativa sätt att göra uppror mot dessa. Det otäcka i den här novellen är möjligheten att utvecklingen verkligen går mot det håll som Yngve beskriver (även om han naturligtvis har spetsat till det), men också den här novellen är roande, riktigt rolig till och med, och en av samlingens bästa.

Jag tyckte mycket om Landscape with Sententers när jag läste den på svenska i antologin Schakt 1: Mytiska maskiner och andra mardrömmar (http://www.catahya.net/litteratur/recensioner.asp?id=368). Tyvärr tycker jag den tappar en aning i den engelska versionen – men det är fortfarande är bra novell, som skildrar en framtid där civilisationen som vi känner den har gått under, en skönt mysrysig liten historia.

Även Telephone Conversations har jag läst på svenska tidigare (Mitrania nr 3, 2005), men till skillnad från Landscape with Sententers gör sig Telephone Conversations bättre på engelska. Det passar den amerikanska förortsmiljön med den telefonpladdrande hemmafrun bättre. Kortfattat rör sig novellen kring människors motvilja mot det nya och okända – i det här fallet mänsklig kloning. Men det är inte allt …

Här någonstans börjar jag inse att jag har läst ganska mycket av Yngve tidigare för också The War känner jag igen från en svensk tidskrift (Mitrania nr 2, 2004). Novellen är en framtidskildring med avancerade vapen och en stad i ruiner – eller? Den är svagare än de tidigare novellerna i samlingen. En stor del tas upp av en detaljerad skildring av en strid, som ärligt talat tråkar ut mig en aning i längden. Språket känns inte heller helt klockrent. Snygg vändning på slutet dock.

Nightmare Number Six är en kort novell med ännu ett mardrömslikt framtidsscenario. Ett av samlingens otäckare, faktiskt, nämligen en miljö där människorna är fullkomligt fria. Det låter väl inte så hemskt? Den som läser novellen får se. Tyvärr blir jag aldrig riktigt engagerad i novellen, och det finns en del trådar i den som hade kunnat utvecklas mer.

Jag kan inte särskilt mycket om naturvetenskap. Jag har alltså ingen aning om ifall det scenario som målas upp i Physical Terror har någon som helst teoretisk förankring inom fysiken eller om det helt och hållet är författarens fria fantasier. Det gör också att jag har lite svårt att bli skrämd av det scenario som målas upp. En annan invändning jag har är den långa monolog som tar upp en stor del av novellen och där saker och ting ska förklaras för huvudpersonen. Det känns nämligen lite märkligt att huvudpersonen inte verkar reagera eller reflektera över vad som sägs, förrän monologen är avslutad, och det bidrar också till att man aldrig egentligen får en känsla för hur hon är – den korta beskrivningen i början hjälper inte läsaren att uppleva henne. Men slutet är effektfullt.

A Funny Thing Happened on the Way to Valhalla har helt klart novellsamlingens bästa titel. Det här är Yngves egen variant av portalfantasy, till råga på allt med en Tolkien-nörd i huvudrollen. Elakt underhållande och en av samlingens höjdpunkter.

The Sins of Our Fathers tar oss tillbaka till en verklighet nära vår egen, och liksom i Grisham´s World ligger det otäcka i konsekvenserna av en utveckling vi redan idag kan se har påbörjats. Tyvärr faller historien i slutet, då huvudpersonens handlingar inte riktigt går ihop med hur jag har upplevt honom som person tidigare. Yngve behärskar i de allra flesta fall sina slutknorrar mycket väl, men just i det här fallet känns den en aning krystad.

De flesta av Yngves noveller håller sig på en personlig nivå, men i Lonely Planets är det den allvetande berättaren som har ordet. Novellen är en mysig liten rymdhistoria i en avlägsen framtid, och min enda invändning är att jag gärna hade velat veta mer om de ensamma planeternas bakgrund.

K. C. and the Sunshine World är ingen novell i vanlig bemärkelse, utan en sorts dialog mellan författaren och hans psykiskt sjuke kusin, som beskriver sina olika ”världar”. Klart tankeväckande, men jag tycker inte riktigt den passar in i sammanhanget, åtminstone inte förrän jag har läst …

See. Även See har tidigare publicerats på svenska i Mitrania (nr 4, 2005). Det är en kort liten sak om perspektiv – och dess effekt blir desto större av placeringen efter berättelsen om K. C., som också handlar om att se saker på annorlunda sätt, i bokstavlig bemärkelse. I den svenska versionen störde jag mig lite på Yngves flitiga användande av kursiveringar, något som också irriterade mig när jag läste hans ungdomsroman Terra Hexa (http://www.catahya.net/litteratur/recensioner.asp?id=358), men faktum är att kursiveringarna fungerar mycket bättre på engelska – jag förmodar att jag på svenska upplever en överdrivet pedagogisk ton, medan de smälter in i den engelska texten mycket bättre.

Novellsamlingen avslutas med Remember, den enda novellen i samlingen som är tidigare opublicerad. Även här för Yngve fram en teori som vänder upp och ner på vår verklighetsuppfattning – den här gången handlar det om hur vi uppfattar tiden. Novellen är bra, språket är enkelt men inte fattigt, men ska jag vara ärlig så känns den som en lite tam avslutning på samlingen. Då hade Physical Terror varit häftigare.

Sammanfattningsvis är det en klart läsvärd samling av en kompetent novellförfattare. Jag hade gärna sett den i en svensk version också.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *