The First & Second Book of Lankhmar

24 juni 2013

Författare: Leiber, Fritz

Serie: Fantasy Masterworks del 18

Lankhmar – världen Nehwons största stad. Dess gator ligger i dimma, och invånarna stannar hemma om kvällarna. Lankhmar är en hård stad, där tjuvar och lönnmördare styr. Barbaren Fafhrd från de isiga nordvidderna möter tjuven och magikern Gray Mouser från slummen och en djup vänskap föds. Tillsammans drar de från ena änden av den magiska världen Nehwon till den andra, från underjordens grottor till de yttersta öarna i havsbandet.

Jag har drabbats av Sword and Sorcery-feber.
Inom Sword and Sorcery känner nog de flesta till Robert E. Howard, några kanske till och med hört talas om Michael Moorcock. Men Fritz Leiber är det kanske några få rollspelare som minns. Trots det är hans berättelser om de två älskavärda banditerna några av de viktigaste skapelserna för Sword and Sorcery-genren om inte för all fantasy. Han har skapat många troper som man kan finna i genren i dag – som tjuvgillet till exempel.

Leiber skapade karaktärerna 1934 med hjälp av sin vän Harry Otto Fisher där båda var löst baserade på sina författare. Syftet med det här var att skapa ett par karaktärer som var mer mänskliga än stereotyper som den oövervinnlige Tarzan eller naturkraften Conan.

Även om Leiber (Fisher slutade skriva efter ett antal noveller) skrev en eller annan novell och skickade in den till tidningar som Unknown och Fantastic var det inte förrän på 60-talet som författaren på allvar började skriva serien och knöt ihop många av novellerna och publicerade de till slut i en sju delars novellsamling.

1. Swords and Deviltry: Tre noveller varav två handlar om de unga hjältarnas första respektive äventyr där de till slut möts i den tragiska berättelsen “Ill met in Lankhmar”. Bra plats att börja för att lära känna hjältarna och världen de lever i. Det märks att Leiber var skådespelare. Hans prosa är vacker och hans dialog är smart, charmig och dramatisk. Bästa boken i serien enligt min åsikt.

2. Swords against Death: Personliga favoriter: “Thieves House”, “The Howling Tower”, “The Seven Black Priests”, “Claws from the Night” och en klassiker där många troper för Dungeons and Dragons kommer ifrån, “Bazaar of the Bizarre”. Största bristen i boken är de noveller författaren skrev för att koppla ihop berättelserna vilket i grunden är montage där jag missar en massa viktiga händelser som jag skulle villa höra mer om. Annars är Leiber i toppform. Här introducerar berättelsen skräckelement i några av novellerna utan att ändra serien övergripande ljusa ton.

3. Swords in the Mist: Personliga favoriter: “The Cloud of Hate”, “Lean Times in Lankhmar” och “When the Sea-King’s Away”. Av alla böckerna är det nog den här som handlar mest om magi och religion. I en novell så hamnar karaktärerna i vår antika värld, något som borde engagera men författaren skippar över de mest spännande händelserna och berättelsen blir långsammare än den borde vara. Men i grunden håller det och jag läser en berättelse helt för nöjes skull.

4. Swords against Wizardry: Jag gillade i stort sätt all noveller i den här korta boken utom “Stardock” som var för seg. Auktoriteter är något författaren verkar ha en negativ syn på. Kvinnorna i seriens berättelser är ovanligt självständiga för den här sub-genren även om få av de har positiva drag. Dessutom verkar Leiber gotta sig lite för mycket i sexet för min smak.

5. The Swords of Lankhmar: Den enda romanen i serien och en av de bästa äventyrsromaner jag någonsin läst. Den innehåller allt som en bra Sword and Sorcery-berättelse ska ha. Action, fart, spänning, magi, kärlek, sex, våld. Men det som gör Leibers berättelser bäst är framför allt humorn. Fritz Leiber är den första fantasyförfattaren som använder humor i sina berättelser. Han kanske inte går så lång som Terry Pratchett(Lankhmar är helt klart inspirationen till Ankh-Morpork) men det är många saker som tydligt är menade att inte tas på allvar.

6. Swords and Ice Magic: Personliga favoriter: “The Frost Monstreme” och “Rime Isle”. Döden verkar den här samlingens tema vara. Synd bara att novellerna är så korta och dåliga. Det är först i slutet på boken som det börjar ta fart i och med att en arme Mingoler kommer invadera Rime Island och våra hjältar är de enda som kan stoppa de. Det här skulle kunna varit den sista boken i och med att hjältarna har slagit sig ner och skapat riktiga förhållanden nu i medelåldern.

7. The Knight and Knave of Swords: Här har historierna tappat all den charm och fart som fick mig att läsa de från början. Historierna blir jobbiga att läsa och jag blir frestad att slå igen boken en gång för alla. Äventyren dör, pornografin lever. Många av de karaktärer som jag trodde var döda har återuppstått utan anledning. Fritz Leiber skulle fortsatt skriva historier om han inte dött 1992.

Staden Lankhmar i berättelserna är nästan som en egen karaktär. Siktig, förfallen, med korrupt regim fylld av prostitution, tjuvar, mördare, religiösa fanatiker och allt annat skoj. Även om det inte borde vara möjligt i det här formatet så utvecklas faktiskt Fafhrd och Grey Mouser genom berättelsernas gång. De bråkar, skils åt, dödar fiender, stjäl från varandra och andra men har hjärtan av guld. The Books of Lankhmar är allt du kan önska dig av Sword and Sorcery.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *