The Ice Dragon

23 november 2006

Författare: Martin, George R.R.

Serie: Fristående

Jag har bara påbörjat George R R Martins episka A Song of Fire and Ice, och gillade första boken skarpt. Jag ansåg mig ha fått en tillräckligt god överblick av hans skrivsätt för att genast bli intresserad när en barnbok om en isdrake släpptes i hans namn. Sannerligen spännande, tänkte jag, som lätt faller för charmen i böcker för de yngre och som är svag för drakar och som gillar illustrerade sidor och som sagt gillar Martins skrivsätt. Inget mer med det; intressant bok köpes i min värld. Punkt slut.

Boken utspelar sig någonstans i någon tidsålder i Martins berömda värld. Adara är ett vinterbarn, och allt som tycks ha med kyla att göra har också med Adara att göra. Hon är ett excentriskt litet barn som lever isolerat från det mesta och det flesta – familjen inkluderad. Kylan som ständigt finns hos henne, både kroppsligen och själsligen, håller andra borta helt enkelt. Adara verkar dock inte klaga så mycket, så länge det är vinter. För endast på vintern är hon riktigt vid liv, och endast på vintern syns isdraken i skyn. Men vintern får snart än större betydelse för barnet. När isdraken landar bredvid hennes snöslott så går hon fram för att klappa den…

Och jag tycker bara att det är så gulligt! Det är väl kanske någon skada jag har. Men en underlig liten flicka vars bästa vän blir en isdrake? Oemotståndligt. Det här är ju dock själva idén vi talar om, och utan utsvävningar så konstaterar jag att Martin utnyttjar den till fullo. Yvonne Gilbert, illustratören, ska man dock inte glömma att nämna – hennes bidrag kryddar boken ordentligt. Vad som händer vid sidan om ovan nämnda relation är också något som behandlas bra. Det blir inte riktigt den stereotypiska barnsagan, vilket bara kan väntas om man tagit del av Martins verk innan. Hans dystra och aningen cyniska stil finns även här, så någon barnsaga i den mening att allt är vackert och fint, frid och fröjd är det inte tal om. Tvärtom.

Boken är på drygt hundra sidor, med stor text och rikligt med illustrationer. Det tar alltså inte lång tid att ta sig från början till slut. Den korta tid det tar är dock högst njutbar. Det blir en fullständig berättelse med både en och två vändningar, och intresset hålls ständigt högt. Så om man gillar Martins stil, sagor för de yngre i allmänhet, eller bara är svag för drakar, så kan det vara en god idé att ta sig en närmare titt på detta lilla alster.

Tweet about this on TwitterShare on FacebookGoogle+share on Tumblr

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *