The King of Elfland’s Daughter

6 maj 2005

Författare: Dunsany, Lord

Serie: Fristående

Edward John Morton Drax Plunkett (1878-1957), mera känd som Lord Dunsany, var en mångsidig man med många talanger. Han var irländsk adelsman och utbildades vid Eton och Sandhurst. Han stred i boerkriget och i första världskriget och sårades under påskupproret i Dublin 1916. Dunsany var en entusiastisk jägare (han reste till och med till Afrika och Indien för att jaga), en mästerlig schackspelare (han höll vid ett tillfälle mästartiteln över Irland, Skottland och Wales och när han en gång spelade mot världsmästaren Capablanca blev partiet remi) och en väldigt framgångsrik dramatiker (fem av hans pläser spelades samtidigt på Broadway). Lord Dunsany skrev över sextio böcker, och han har haft ett stort inflytande på fantasygenren.

Romanen The King of Elfland’s Daughter inleds med att invånarna i byn Erl beger sig till sin härskare med en förfrågan. De menar att de högsta av hans ras har härskat över dem väl under de senaste sju seklerna, men nu vill de se en förändring och ber honom därför att få regeras av en magisk härskare.
Herren av Erl ser det dåraktiga i denna förfrågan, och han gissar att inget väl kommer att komma av den, men han vill trots detta uppfylla sina undersåtars önskan och skickar därför sin son Alveric till sagolandet Faery för att gifta sig med den där regerande alvkungens dotter, Lirazel. Alveric accepterar sin fars order utan protest, men för att skydda sig mot de faror som han tror kommer att möta honom på vägen beger han sig till en häxa han känner. Hans far har redan gett honom ett svärd som skydd, men Alveric tvivlar på dess styrka och får därför häxan att åt honom smida ett svärd av åskviggar han samlar i hennes trädgård. Sålunda beväpnad beger han sig över de åkrar, ängar och marker vi känner till den magiska skymningsgränsen mellan vår värld och alvkungens land.

Till en början blev jag mycket positivt överraskad av Dunsanys förmågor, trots att jag förväntade mig något i världsklass (romanen har trots allt publicerats i serien Fantasy Masterworks). Det mest imponerande är hur väl författaren lyckas med att ingjuta den mycket behagliga sagostämningen i läsaren, och hur njutbart språket är. Dunsany leker med språket, använder det för att måla upp vackra, underbart sköna, detaljerade och högst påtagliga bilder som får en att se landskapen framför sig. Hans prosa flyter som honung, och känns inte alltför föråldrad trots att boken skrevs redan 1924.
Det finns dessvärre även negativa sidor. Karaktärerna känns lite väl stereotypa; hjälten, häxan, prinsessan, kungen, alla finns de där, och inte särskilt många av dem ges något vidare psykologiskt djup. Storyn är också tämligen förutsägbar, och vissa delar av boken, beskrivningar och händelser (framförallt de som rör Dunsanys favoritämne: jakt), känns överflödiga.
Men det största problemet är varken bristen på djup hos karaktärerna eller den förutsägbara berättelsen, som kanske är så pass fast sammanlänkade till sagans form att det vore fel att frångå dem. Det största problemet är att handlingen är så långsam, att den kryper fram i snigelfart, hejdad av Dunsanys visserligen vackra, men excessiva beskrivningar av allt från himmel till jord. Ibland är det tveksamt om det ens finns en handling, eftersom den så ofta kommer i skymundan.
En stark trea vill jag ge The King of Elfland’s Daughter i betyg. Språket är som sagt underbart, och det råder ingen brist på fantasi – men det blir alltför ofta långtråkigt att befinna sig i Lord Dunsanys sällskap.
Trots att romanen inte riktigt når upp till de högsta betygen vill jag rekommendera Dunsany. Han har även skrivit bra noveller. Det finns visserligen flera författare av i dag som är influerade av Dunsany (The King of Elfland’s Daughter för oundvikligen tankarna till Neil Gaimans Stardust), men denne klassiske fantasyförfattare är för fantasyläsaren i allmänhet högst obskyr i jämförelse med en läsarfavorit som exempelvis J.R.R. Tolkien. Och Lord Dunsany förtjänar bättre.

Tweet about this on TwitterShare on FacebookGoogle+share on Tumblr

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *