The Lies of Locke Lamora

20 mars 2008

Författare: Lynch, Scott

Serie: The Gentleman Bastard Sequence del 1

Även jag hörde talas en hel del om The Lies of Locke Lamora när den kom ut 2006, men det var först när en kollega öste beröm över den för en månad sedan som jag faktiskt flyttade upp den i läshögen. Jag hade faktiskt börjat att läsa den tidigare, men hade då bara läst en tjugo sidor eller så, utan att direkt fastna. Det dröjer dock inte mycket längre än så innan historien tar fart på allvar.

Berättelsen utspelar sig i Camorr, världens ekonomiska nav, som på ytan styrs av Hertig Nicovante med järnhand, medan dess undre värld styrs med än starkare hand av tjuvarnas konung Capa Barsavi.

I centrum för handlingen står Locke Lamora och hans gäng av tjuvar. Det är dock inga vanliga tjuvar det handlar om, och inte heller småslantar som står på spel. Locke Lamora och hans kumpaner har utfört en framgångsrik våg av bedrägerier mot staden Camorrs ekonomiska elit, och står nu efter månaders förberedelser inför sitt största jobb någonsin.

Men förändringens vindar blåser över Camorr. En mystisk person som kallar sig Grå kungen (The Gray King) har nyligen dykt upp på scenen, och i hans fotspår dör Capa Barsavis trognaste gängledare en efter en, under mystiska omständigheter. Locke Lamora blir snart indragen i kampen mellan dessa två män, och allt jag kan säga är, boy, are you in for a ride!

Det är i och med detta som berättelsen verkligen tar fart, och i mitt tycke blir betydligt bättre. Den blir även avsevärt mörkare och minst sagt blodig. Det hela får en att fundera på vad BonnierCarlsen egentligen tänkte på när de gav ut den som barn & ungdomsbok. Men antagligen är det marknadsföringsmässigt korrekt, då fantasy för barn och ungdomar är så mycket lättare att sälja in. Att målgruppen sedan är en annan spelar inte någon större roll.

Varje kapitel inleds med en kortare tillbakablick i Locke Lamoras liv, och för min del utgjorde dessa nästan den intressantaste delen av boken. Locke Lamora är en utomordentligt välskriven karaktär, och Scott Lynch är inte sen att slänga ur sig referenser till diverse händelser och historier från hans uppväxt som man mer än gärna skulle vilja veta mer om. Det är i synnerhet två personer som figurerar i hans uppväxt, Kätting (Chains) och Sabetha, som det görs flitiga referenser till, som vi dessvärre får veta väldigt lite om. Förhoppningsvis får vi dock veta mer om dessa personer och deras bakgrund i kommande böcker.

Scott Lynch har i sin avskalade skildring av våldet, utan att glorifiera det, uppnått något som liknar den känsla jag fick i de första böckerna om Vlad Taltos, även om Steven Brusts språk är betydligt skönare. Scott Lynch besitter å andra sidan en svart humor utan dess like. Det är nästan lite olustigt att Lynch har lyckats få en så blodig historia så pass underhållande.

Scott Lynch har lyckats ovanligt bra med strukturen på berättelsen. I vanliga fall brukar långa tillbakablickar ge ett något hackigt intryck, och vara ett av de sista knepen en författare tar till för att förmedla information till läsaren. Här är det dock bara otroligt nöjsamt, och man vill nästan inte lämna dessa tillbakablickar för att återgå till den riktiga berättelsen.

Till en början är The Lies of Locke Lamora en ganska vanlig berättelse utan, några direkt anmärkningsvärda kvalitéer, men så fort historien tar sin vändning mot det mörkare så kommer Scott Lynch till sin fulla rätt.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *