The Lunatic Café

28 september 2009

Författare: Hamilton, Laurell K.

Serie: Anita Blake del 4

För första gången på väldigt länge har Anita Blake en pojkvän – den stilige läraren Richard Zeeman. Hon är ganska säker på att han kan vara mannen i hennes liv. Eller han skulle ha varit det, om det bara inte vore för det lilla problemet att han är en varulv. Och inte vilken varulv somhelst, utan den starkaste i flocken efter alfahanen Marcus. Om Richard besegrar Marcus så blir han ledare för flocken. Detta får Anita veta av Jean-Claude, som knappast är odelat förtjust över hennes och Richards förhållande. Han vill själv ha Anita, och har bestämt sig för att få henne till varje pris.
Dessutom har åtta hamnskiftare försvunnit, flera av dem varulvar. Marcus ber Anita om hjälp med att ta reda på vad som hänt med dessa, men han vägrar att låta henne gå till polisen, trots att hon försöker få honom till det. En mänsklig kropp har hittats, och det ser ut som om ett stort djur har dödat denne, och Anita är rätt säker på att “djuret” egentligen är en hamnskiftare. Som om inte det vore nog så har hon också vampyren Gretchen efter sig som är övertygad om att Anita försöker ta Jean-Claude ifrån henne.

Efter fyra böcker börjar man märka att Hamilton har sina favoritfraser. De som man har läst ett femtiotal gånger nu är “but it beats the hell out of…” och “silver doesn’t kill a vampire, but it will slow them down”. Det är väl inget fel med detta, men man tycker att Hamilton kanske kan använda lite olika formuleringar i alla fall.
Men boken är bra. Anita kan vara grymt irriterande, men man vill ändå fortsätta läsa om henne.
En annan positiv sak är hur snyggt författarinnan knyter ihop allting i slutet. Man blir överraskad, och det hela verkar ändå trovärdigt – inte bara tagit direkt ur luften endast i syfte att just överraska. Saker som man knappt fäster någon uppmärksamhet vid i början, får allt större betydelse ju närmare slutet man kom. Hon får pusselbitar som man inte ens vet finns med att passa ihop perfekt. The Lunatic Café är verkligen läsvärd, och inte bara på grund av det snyggt ihopknutna slutet.

Betrakta betyget som 3,5.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *