The Sandman (hela serien)

29 juli 2005

Författare: Gaiman, Neil

Serie: Fristående

Visserligen är Neil Gaimans The Sandman en tecknad serie. Men det är sannerligen litteratur, till och med ypperligt bra litteratur. Serien gavs ut månatligen mellan 1989-1996 (vilket totalt blev sjuttiofem gånger), och finns samlad i grafisk romanform i tio böcker. Böckerna i serien heter Preludes and Nocturnes, The Doll´s House, Dream Country, Season of Mists, A Game of You, Fables and Reflections, Brief Lives, World’s End, The Kindly Ones och The Wake.

Seriens huvudkaraktär, vilken spelar titelrollen som “the Sandman”, är Dream of the Endless (Dröm av de Ändlösa i min egen fantasilösa översättning), även känd som Morpheus (och minst tusen andra namn). Han har i stort sett existerat sedan tidernas gryning, tillsammans med sina syskon Destiny, Death, Desire, Despair, Delirium (förr Delight) och Destruction. Dessa sju eviga ”gudomliga väsen” – med undantag av Destruction, vilken vänt sina plikter ryggen – verkar fortfarande i världen. Deras namn beskriver deras funktion och de riken de styr.
I den första boken har en grupp ockultister försökt få ett slut på döden genom att ta Death tillfånga. Deras misstag var att de istället för sitt egentliga mål fick tag på Dream, och han sitter nu inspärrad i en glaskula i källaren i samfundets lokal. Tillfångatagandet ägde rum 1916. Dream lyckas inte fly sitt fängelse förrän 1988. Det får stora konsekvenser.
Den övergripande handlingen, seriens röda tråd, är berättelsen om Morpheus hämnd och hans återuppbyggande av drömmarnas rike, som förfallit sedan hans försvinnande. Inuti denna berättelse väver Gaiman kortare, mindre omfångsrika intriger och ibland lyckas han berätta en berättelse inuti en berättelse inuti en berättelse inuti den stora berättelsen. Det är svårt att förklara, men Gaiman är i grund och botten en historieberättare, och jag tror att han trivs synnerligen väl med att vara det.
Dream/Morpheus är en ganska stel och oresonlig figur vars ovilja att ändra på sitt invanda sätt är grunden för ett av seriens huvudteman: förändring. Vid ett tillfälle ställer Dreams syster Delirium en fråga till honom: ”Um. What´s the name of the word for things not being the same always. You know. Im sure there is one. Isn´t there? There must be a word for it … the thing that lets you know time is happening. Is there a word?” Och Dream svarar: ”Change.”
Dream tvingas till slut inse att man måste kunna förändras, annars går man under. Att vi måste lära oss av våra misstag, och anstränga oss för att bli bättre människor, är bara en av de filosofiska insikter Gaimans skarpsynthet och skarpsinne bjuder läsaren på i The Sandman.

Neil Gaiman har i The Sandman lyckats med bedriften att omfatta hela världens mytologiska arv (nåja, allt är relativt), hela världens kulturella arv – allt från Bibeln och Shakespeare till Hellblazer och Godzilla alluderas – i sin egenhändigt skapade, allt inneslutande mytologiska berättelse.
Hans berättelser är originella, filosofiska och lärda och The Sandman innebar en renässans för vuxenserien och den grafiska romanen som litterär konstform. Denna serie har fått upp mångas ögon för serier, inte minst mina egna, och den gärningen förtjänar att hyllas.
I The Sandman har Gaiman skapat bland den den bästa moderna fantasyn som finns, ett litterärt mästerverk som kanske är sin författarens livsverk.
Jag har bara en sak kvar att säga: har du inte redan läst The Sandman så rekommenderar jag att du genast gör det; låt mästaren Neil Gaiman ta dig med på en oförglömlig resa in i drömmarnas land, och du kommer aldrig att ångra dig. Så spänn fast dig, för det är en sjuhelsikes resa.

Tweet about this on TwitterShare on FacebookGoogle+share on Tumblr

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *