The Silver Wolf

22 mars 2010

Författare: Borchardt, Alice

Serie: Legends of the Wolves del 1

Rom, en gång världens mittpunkt, är nu inte mer än en ruin av politisk korruption och intriger. Här lever Regeane, en ung kvinna med kungligt såväl som saxiskt blod i ådrorna. Hennes morbror och kusin håller inne instängd och hoppas på att så snart som möjligt kunna gifta bort henne med ett rikt parti. Men det finns vissa svårigheter; Regeane är ingen vanlig kvinna, utan också hälften varg. Varje natt förvandlas hon och om någon får reda på hennes hemlighet som kommer hon att brännas på bål. Deras enda trumfkort är hennes kungliga blodsförbindelser, och morbrodern lyckas faktiskt hitta ett parti åt henne – en krigsherre som står högt i kungens favör. Men Regeane vill inte gifta sig, och speciellt inte för att göra sina hemska släktingar rika, för om hennes make får reda på hennes hemlighet kommer han att döda henne. Så Regeane rymmer, men detta får henne bara att fastna djupare i det nät av intriger som det nu dekadenta Rom består av.

Åh, tänkte jag när jag hittade den här boken, en berättelse om varulvar i antikens Rom! Så var det väl inte riktigt, men nära nog.
Början av boken tyckte jag inte alls om, mestadels på grund av att man inte fick någon som helst kontakt med karaktärerna och den kändes aningen rörig. Regeane tog det ett bra tag innan jag verkligen började bry mig om vad som hände med henne, och hon var ju ändå huvudpersonen. Alice Borchardt skriver på ett väldigt fint, nästan lite drömmande sätt, men även lite distanserat. Det mest intressanta i första halvan av boken är Regeane’s förhållande med sin nattliga sida. Hon är både kvinna och varg, men vargen är ändå en egen varelse med en egen personlighet och vilja. Regeane är en person vars kropp rymmer på varg och kvinna, snarare än en varulv. Ordet “varulv” nämns heller inte en enda gång i själva berättelsen.

Andra halvan av boken var så mycket bättre än den första. Här började man äntligen ryckas med, men kom närmare karaktärerna och det blev svårt att lägga den ifrån sig snarare än att ta upp den. Men jag tycker ändå att den borde kortas ner i alla fall ett femtiotal sidor. Borchardt har en tendens att då och då bli lite väl utdragen.

Hade första halvan av The Silver Wolf varit lika bra som den andra så hade boken kunnat bli riktigt bra. Men som det är nu så balanserar den på mitten, men faller ibland över till sämre, ibland till bättre. Dock är det en speciell varulvsberättelse som även skulle kunna klassas som historisk fantasy, och jag kan rekommendera den.

Tweet about this on TwitterShare on FacebookGoogle+share on Tumblr

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *