The Way of Kings

8 november 2010

Författare: Sanderson, Brandon

Serie: The Storlight Archive del 1

The Way of Kings är, enligt författaren, den första boken i en serie av tio. Det ska bli en episk serie, och den här boken ger något som bara kan klassas som en bra start.

Roshar är en värld som plågas av ständigt återkommande stormar – inga vanliga stormar, utan de är så fruktansvärt våldsamma att bli lämnad ute under en sådan är ett dödsstraff. Ett av rikena, Alethkar, har de senaste sex åren fört ett utdraget krig mot de såkallade Parshendi, som hämnd för att dessa mördade deras kung. Kriget förs på en plats som kallas the Shattered Plains, som fått sitt namn från att platsen någon gång för länge sedan splittrats i ett stort antal platåer, vilket gör truppförflyttningar och krigföringen i allmänhet något besvärligt.

Kaladin var en gång soldat i trupp tillhörande en liten furste, men av en till en början oförklarlig anledning blev han såld till slaveri, och befinner sig nu vid the Shattered Plains, som en “bridgeman”; det är dessa som släpar de flyttbara broar som behövs för att soldaterna ska kunna ta sig mellan platåerna. Det är ett hård liv – och den grupp i kriget med störst dödlighet – men Kaladin gör sitt bästa för att inte bara ge upp och dö.

Samtidigt som Kaladin försöker att hitta något sätt att undkomma det hemska ödet som en bridgeman, så rasar intrigerna kring kriget för fullt. Dalinar Kholin, en av de högst uppsatta högprinsarna i Alethkar, har till skillnad från övriga högprinsar börjat önska att kriget ska ta slut, samtidigt som han börjat lida av märkliga hallucinationer under stormarna.

På en helt annan plats får vi följa Shallan, en ung kvinna som har planerat bli lärling till Jasnah, en ökänd heretiker som anses vara en av världens främsta historiker och mäktigaste kvinnor, för att stjäla något värdefullt som skulle kunna rädda hennes Hus från total undergång. Hon inser däremot snart att det kanske inte blir så lätt som hon trott, och att Jasnah inte är den hänsynslösa person hon från början trott.

De olika intrigerna vävs ihop på ett väldigt bra sätt. Det är väldigt intressant att se hur karaktärernas historier hänger ihop med varandra under läsningens gång. Det finns flera tillfällen där man glatt kan konstatera att “det där är ju en referens till den där händelsen!” eller där man kan gissa sig till att andra huvudkaraktärer har ett finger med i spelet.

Det här är en bra bok – en väldigt bra bok. Den börjar lite segt, men eftersom den är 1000 sidor lång så är det förlåtligt, för även om det tar ett litet tag att komma in i de olika delarna av berättelsen, så tar det inte lång tid innan det börjar bli både intressant och lite spännande. Därefter blir läsningen bara bättre och bättre, och mer än sista halvan av boken flög förbi utan att man hann märka det.

Sanderson har lyckats skapa ett rikt persongalleri, med intressanta karaktärer som man fastnar för. Kaladin är visserligen en pojke från en liten by med ambitionen att bli en mäktig krigare och göra något storslaget, men han är (åtminstone har det på intet sätt antytts) någon sedan länge profeterad hjälte som ska rädda världen. Det finns inga karaktärer som blir svärdsmästare på en vecka eller mästare på magi snabbare än någon annan; de karaktärer som faktiskt är fasansfullt skickliga på något har fått anstränga sig, precis som alla andra.

Det är även en intressant värld som Sanderson har skapat. Det är inte standard fantasyvärld #37 med ett par avvikelser, utan den känns väldigt välgenomtänkt och egen. Det märks att det ligger mycket tid bakom planeringen av världens historia och mytologi, och det finns en uppsjö av varelser av olika slag, alltifrån stora, monstruösa hemskheter till små insekter. Något att uppskatta är även att det råder en tydlig avsaknad av “as you know, bob”-fenomenet – det vill säga, det finns inte många informationsdumpar som bara läggs in för att förklara saker för läsaren. Namn på varelser, referenser till historiska händelser och beskrivningar av miljön görs på ett naturligt sätt, och de detaljer man som läsare behöver veta presenteras på ett sätt som känns realistiskt utifrån karaktärerna man får följa.

En annan trevlig sak är att det finns ganska gott om illustrationer i boken. Med jämna mellanrum dyker det upp allt ifrån kartor till skisser över djur, eller små utdrag ur historier som nämns i boken. Det är inget som är relevant eller på något sätt väldigt viktigt för boken som så, utan mer något trevligt “extra”. Sanderson har även lyckats skapa en berättelse som, trots att den tar upp mycket om olika platser i världen, inte uppmanar till ett tvång av att titta på kartor för att hänga med, även om det är svårt att inte göra det, när de väl finns.

En av de bästa aspekterna med boken är att han lämnar ledtrådar till de mysterier som finns genom hela boken, och som sannolikt fortsätter genom senare böcker. Det tog inte lång tid innan man började förstå att vissa saker faktiskt var ledtrådar av något slag, men det gjorde det inte lättare att pussla ihop dem. Hade det mot slutet gått att lägga boken åt sidan är det definitivt fullt möjligt att man skulle ha åtminstone kunnat göra en eller annan kvalificerad gissning om vissa saker utifrån det man läst, med stor chans att ha gissat rätt, utan att för den delen ha all information och veta säkert. Boken är fylld av sådant, och att hela tiden ha frågorna dinglande framför ögonen, som att de bara skriker “hej, kom och lös mig!” gör sin del för att läsningen ska bli så spännande som den är. Boken bjuder definitivt på en och annan “ahaaa”-upplevelse, med möjlighet till lite “men åh, det är ju så uppenbart nu!”, vilket jag alltid uppskattar hos böcker.

Boken i sig är väldigt bra, och skulle jag bedöma den enbart utifrån en spännings- och intressefaktor, så skulle den kanske kunna få en 5:a. Däremot så är det ju en del av något mycket större, så det är egentligen svårt att ge den ett rättvist betyg utan att veta exakt vad som händer senare. Det finns flera delar av boken som man inte riktigt vet exakt hur relevanta de faktiskt är nu i början. Vid ett par tillfällen finns det exempelvis såkallade “interludes”, där man i korta kapitel får se andra karaktärer än huvudpersonerna, och exakt hur dessa spelar in i det stora hela är lite svårt att säga.

Utan att kunna se helheten kring boken så är den fortfarande väldigt bra och väldigt spännande, den lite småsega början till trots. Sanderson har gjort ett ypperligt jobb med alltifrån karaktärer till design och presentation av både världen och storyn, så jag ger boken en stark fyra, med potential att vara en femma.

Boken är utan tvekan köpvärd. Läs den. Det är en av de bästa böcker jag har läst i år.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *