The Wild Wood

9 november 2006

Författare: De Lint, Charles

Serie: Fristående

Charles de Lint har någon slags husgudsstatus för mig. Endast han och Patricia McKillip har en egen hylla i mitt lilla bibliotek, givetvis eftersom de är författare jag prisar, men också för att de har skrivit mycket. De Lint är tacksam på det sätt att jag förmodligen aldrig kommer att läsa alla hans böcker. Jag tror att mannen är uppe i drygt sextio publicerade böcker nu. Det skulle inte bara krävas en stor summa pengar för att inhandla dem, utan också ett skickligt detektivarbete, då många böcker är svåra att få tag på idag. Men det kan vara ett trevligt litet delmål i livet: att samla och läsa alla böcker signerade de Lint. Varför? The Wild Wood är en av anledningarna.

Eithnie är en ung konstnärinna, som tagit kritikerna med storm med sina tavlor. Men den så ofta förrädiska inspirationen sviker henne och gnistan slocknar. För att åter tända den beger hon sig till Kanadas djupa skogar. Här bor hon i en liten timmerstuga, långt ifrån staden och långt ifrån sitt vanliga liv. Endast ett fåtal människor bor i närheten. Eithnie hoppas här kunna hitta den lugn och ro hon behöver för att öppna inspirationsådran. Komplikationer dyker dock upp när små varelser obemärkt kryper in i hennes skisser. Inte långt efter lämnar skogens mystiska invånare kryptiska meddelanden till henne. Eithnie är uppenbarligen viktig för dem, men varför?

Och så börjar den här korta, men ack så mysiga, lilla berättelsen om naturmystik. Det här är väl vad man skulle kunna kalla en ”endagsbok”. Tvåhundra sidor lång och med mycket luft mellan orden. Men det är en del av bokens charm – även om den är kort så händer inget förhastat. På det stora hela är det en väldigt lugn och stilla bok. De Lint lyckas fånga in en med sin berättarstil genom att skapa ett bra porträtt av Eithnie. Hon är boken, och boken är hon. Skogens mystiska varelser blir inte riktigt påtagliga, utan agerar hela tiden från bakgrunden. Vilket bara bidrar till starkare mystik, och, på något märkligt sätt, gör det mer realistiskt. Det är just det som gör Charles de Lint till en så bra författare – det han skriver känns alltid så trovärdigt. Man vill springa in i boken och vara med!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *