Time and Again

25 juli 2013

Författare: Finney, Jack

Serie: Fantasy Masterworks del 20

Klassisk tidsreseroman. Si Morley är en uttråkad reklamtecknare utan privatliv. När en genomtrevlig före detta fotbollsstjärna kontaktar honom för att meddela att Si är precis vad regeringen letat efter för att delta i ett topphemligt projekt behöver han inte fundera länge för att tacka ja. En kväll stiger Si sålunda ut ur sin lägenhet i New York och går in i 1882 års vinter, där han finner ett slags paradis. Om det nu verkligen är ett paradis han hittat.

Under min resa genom Fantasy Masterworks-serien hittar jag en del “okej” böcker som är medelmåttiga. Det här är en av de. Det är intressant att regeringar bara börjar experimentet för att observera men blir mer och sugna på att påverka det förflutna utan att uppenbarligen ha sett vad som hände i Back to the Future.

Finney var en illustratör och lyckas verkligen fånga hur fantastisk världen är för en målare i sin huvudperson. Dock finns det en hel del låtsad feminism och huvudpersonen är lite för självgod för att verka äkta. Två kvinnliga karaktärer, en från nutid, en från 1882 som tillsammans bildar en kärlekstriangel som aldrig verkar leda någonstans. Varför skulle han villa en rolig och intressant flickvän från nutiden när han kan få en tråkig och lydig brud från 1800-talet?

Boken är fylld med svartvita bilder och illustrationer för att förstärka boken “realism.” Det finns inga som helst försök att göra tidsresandet vetenskapligt. Det är några försök att koppla in Einstein och Immanuel Kants världsbild med det känns lite långsökt. Du måste bara “tro” på det.

Det finns en intrig med ett brev och ett självmord av någons farfars far men det är den tråkig första halvan av boken. Första halvan av boken handlar i stort sett bara om att de försöker ta sig till till 1800-talet utan någon som helat handling. Den förstnämnda handlingen kommer igång under andra halvan av boken och blir ibland intressant.

Det Jack Finney gör bäst är beskrev 1800-talsmiljöer när Frihetsgudinnan inte var färdig och Oscar Wilde höll föreläsningar. Han lyckas få en del roliga kulturkrocker på slutet. Problemet är att han är för sentimental kring den här tiden. På 1800-tal fanns det minst lika mycket skit som nu men i slutändan verkar Finney glömda och låter sin karaktär komma till paradiset som är 1882. Har han aldrig läst Dickens?

Man har försökt göra en film av den här boken länge men jag förstår varför den aldrig blivit av. Berättelsen är inte tillräckligt intressant för att en film ska bli av. Jag kommer inte sörja om Time and Again aldrig händer. Förtjänar Time and Again att bli kallad masterwork? Tja kanske.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *