Twelve Collections and the Teashop

17 september 2007

Författare: Živkovic, Zoran

Serie: Fristående

Serbiske Zoran Živkovic (vars namn Catahya inte riktigt klarar av att stava till) hör, som Michael Moorcock påpekar i förordet till Twelve Collections and the Teashop, hemma i en tradition som egentligen ligger en ganska bra bit från den huvudsakligen anglosaxiska eller anglosaxiskt inspirerade fantasylitteratur som mest behandlas på Catahya. Även om han, till skillnad från till exempel Italo Calvino, Jorge Luis Borges och dylika författare på den här sidan skiljelinjen mellan den fantastiska och realistiska litteraturen, fortfarande förknippas med science fiction- och fantasyfältet – han är aktuell som hedersgäst på sf-kongressen Eurocon i Köpenhamn senare i september – har det minst lika mycket med hans litterära historia och vilka som först började ge ut honom på engelska att göra som med någonting annat.

Större delen av den behagligt tunna Twelve Collections and the Teashop tas upp av tolv korta berättelser om olika samlare och deras samlingar, löst sammanknutna men huvudsakligen med sitt tema som främsta gemensamma nämnare. Det är en behaglig läsning, ett stilla fabulerande med en underliggande humor som även i sina mörkare stunder undviker att bli otäckt eller obehagligt. Živkovic huvudpersoner är här män, ensamma män – om närmare relationer till andra personer finns så nämns de inte. Omgivningen spelar ingen större roll: det är deras kontakter med sina samlingar, eller med de samlare som kommer i deras väg, som är det viktiga. I samlingarnas bredd ryms allt från e-mail och och vackra ord till hopp och svunna dagar, för att inte tala om samlingar i sig. Boken avslutas med en något längre novell, “The Teashop”, om en dam som beställer te av berättelser. Kanske är den ett något svagare kort, men fascinerande vindlande och välberättad med ett språk som bär så klarar den ändå av att stå på egna ben.

Det är alltid vanskligt att försöka kommentera kvaliteten på en översättning när man själv inte bara inte har läst boken på originalspråket, utan inte skulle förstå nämnvärt mycket ens om man försökte. Än värre blir det om boken i fråga dessutom är översatt till ett språk som inte är ens förstaspråk. Men läsningen flyter, och oavsett om det är Živkovic prosa på bästa tänkbara sätt överförd till engelskan eller Alice Copple-Tošic egen stil så fungerar den alldeles utmärkt.

Twelve Collections and the Teashop tar inte lång tid att läsa. Det är en utsökt munsbit med förträfflig eftersmak.

För övrigt bör betyget nedan ignoreras.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *