Vägen till vattnet

15 april 2005

Författare: Leijonhufvud, Eric

Serie: Historien om Vattnet del 3

Vägen till vattnet är den avslutande delen i Historien om Vattnet. Om jag har varit tveksam till de båda föregående delarna, så är den tvekan som bortblåst efter att ha läst denna.

Eric Leijonhufvud har här lyckats med något som är extremt ovanligt, rent av unikt, i fantasysammanhang. Han har skrivit en bok som utspelar sig i “vår” tid i samma fiktiva rike som de båda föregående böckerna utspelar sig i. Boken är lite som en roadmovie, vi får följa en modern familj i en bilresa till Vattnet, och vi får se de historiska platserna med den moderna människans ögon. Deras bilfärd blandas med korta noveller, eller extrakt, ur historien, händelser som utspelar sig tidsmässigt både före, under och efter Vattenfolkets land och Fodams uppdrag.

Faktum är att jag skulle utbrista i ett “lysande” om det inte var för att man måste läsa de två föregående böckerna för att få någon riktig behållning av den här. Men detta är skickligt, och väldigt eget. Att detta verk saknar de för oss normala inslagen av fantasyelement gör ingenting, det är övertygande ändå. Det är vår värld, men ändå inte. Boken är fylld av levandegjord historia, och det är väldigt synd att Leijonhufvuds båda andra böcker inte har den förmåga att trollbinda läsaren som Vägen till Vattnet visar upp.

Den här boken motiverar behovet av att läsa de båda föregående, hur tröttsamt tråkiga de än månde vara. Och om de båda föregångarna hade hållt samma höga klass som Vägen till Vattnet så hade kanske detta varit den starkaste svenska fantasysviten hittills.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *