Vargbroder

18 mars 2003

Författare: Hobb, Robin

Serie: Berättelsen om Fjärrskådarna del 2

Detta är den andra delen i Robin Hobbs trilogi Berättelsen om Fjärrskådarna. Efter den första delen, Mördarens lärling, var mina förväntningar högt uppskruvade, men jag blev inte besviken, inte på långa vägar.

Sonen har under sin resa till Bergriket fallit offer för den maktgalne prinsen Kungligs intriger, och han var nära att gå åt på kuppen. Efter att ha fått i sig litet av det gift som ändade Bergrikets prins Rurisks liv är Sonens kropp inte längre vad den brukade vara, och han är sängliggande med återkommande anfall. Han är trött på ränksmideriet vid hovet i Bockborgen, och han svär att aldrig återvända. Stallmäster Burrich, Sonens förre läromästare och mentor, övertalar honom emellertid att hans trohetsed till kung Slug är viktigare än allt annat.
När Sonen kommer tillbaka till hovet är kungen i ett eländigt tillstånd, och prins Kunglig blir allt mer högmodig. Samtidigt blir hotet från de många smidda påtagligare, i och med att de alla tycks söka sig allt närmare Bockborgen, av okänd anledning. Det blir Sonen som får ta itu med dem, med sitt nya vapen; yxan, som han lärt sig hantera av Burrich på tronföljaren Ärligs anmodan.
Med sig på sina “utflykter” har Sonen Nattöga, en ung varg som han tagit hand om och sett växa upp sedan han först hittade honom illa medfaren i en bur på marknadsplatsen i Bockestad. Med honom upplever han en intim närhet som känns desto viktigare ju ensammare Sonen känner sig i sitt umgänge med människor. Bandet med vargen är emellertid inte alltid behagligt. När Nattöga tränger sig på i Sonens sinne under en intim
stund med hans kära Molly har Sonen svårt att få vargen att förstå att det är privat. “Vi är flock”, påpekar Nattöga gång på gång.
Rödskeppspiraterna fortsätter med sina räder, och inte ens Ärligs nybyggda skepp, konstruerade av de främsta skeppsbyggarna av virke från Bergriket, kan hindra piraterna från att återkomma med den första vårdagen. Läget verkar hopplöst, och snart tycks de mytiska Äldste – som en gång i tiden räddade Sex Hertigdömen från undergång – vara kungadömets sista hopp. Ärlig ger sig av för att söka deras boning, men han lämnar en handlingskraftig tronföljerska kvar att ta hand om borgen. Frågan är om hon kan hantera den svekfulle prins Kunglig och hans kumpaner.

Med Vargbroder fortsätter Hobb sin utomordentligt imponerande och fängslande trilogi. Språket tilltalar mig mycket; det är rakt och enkelt men ändå välformulerat. Aldrig förr har jag stött på en fantasyförfattare som är så pass bra på att skildra känslor som Hobb är, både höga och låga känslor beskriver hon medryckande. Hon är faktiskt en av de bästa skildrarna av känslor jag läst i alla kategorier.
Även i denna andra bok väcker huvudpersonen Sonens misslyckanden och motgångar medkänsla, och hans karaktär fortsätter att fascinera, så djuplodande beskriven som den är.
Intrigen i denna roman är spännande, och den action son uteblev i Mördarens lärling finns här, om än inte i rika mått. Här kändes det dock inte negativt, hovintrigerna i Bockborgen lockar mer än Sonens slagsmål med de smidda.
Robin Hobb är en mästare. Hennes romaner känns fräsha och nyskapande, till skillnad från många andra fantasyromaner, som är rena plagiat. Hennes språk och hennes romanbygge får läsaren att tappa andan. Hur skulle jag kunna ge något annat betyg än det högsta?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *