Vargen och kättaren

25 februari 2003

Författare: Roman, Andreas

Serie: Fristående

Andreas Roman har länge varit en av de bättre författare jag läst, eftersom har skriver den där mörka, regniga fantasyn såsom jag vill ha den. Dock trodde jag att han hade övergett fantasyn i samband med att hans bok När änglar dör kom ut för något år sedan. Som tur var oroade man sig i onödan.

Boken utspelar sig i Aios, en liten by som ligger långt västerut i det Jargiska kejsardömet. Där driver Sara ett värdshus med framgång. Hennes barndomsvän Cathleen, som hon inte träffar så ofta, kommer på besök en sen kväll i början av vintern.
Den till synes harmlösa lilla byn är i själva verket en kokande kittel. Under senaste tiden har vargar strövat runt i skogarna, ryktena säger att de har belägrat Aios. Att en häxa, som ett år tidigare brändes på bål för kätteri förbannat byn kryddar det hela mycket effektivt. Vargarna påverkar även det aktuella borgmästarvalet i byn, som står mellan den erfarne Julia och den hänsynslöse Thomos. Politiken döljer mörka hemligheter som snabbt göms undan, ränkspel och beräknande likaså.
Mitt i allt detta kommer alltså Cathleen, vars yrke är tjuv. Thomos ser genast en chans till att skaffa sig fördelar genom henne, vilket han inte är sen med att göra. Utan att egentligen rå för det dras Cathleen in i alla mörka hemligheter Aios döljer, där hon blir allas gemensamme fiende.

Hur man än försöker lyckas man hela tiden underskatta Roman. Likt sina föregångare är den här boken helt hänsynslös; den går raka spåret igenom händelseutvecklingen utan att väja. Vi får läsa om äldre passager i Cathleens och Saras tidigare liv, där sorg, förlust och oläkta sår finns i rikliga mängder. När ”get-to-know-eachother”-fasen är över finns det ingen frid kvar. De karaktärer man trodde var harmlösa visar sig vara allt annat, till de man tyckte bra om vid första anblicken känner man förakt, de onda man retade upp sig på tycker man nästan synd om. Allt kastas om i en enda stor röra, för att sedan redas ut på ett mycket, mycket bra sätt. I boken finns en röd tråd som inte blir synlig förrän man läst helheten.
För att sammanfatta: Boken är mycket fängslande, man vet inte vad som väntar i nästa kapitel. Handlingen byter skepnad hela tiden och överraskar gång på gång.
Vargen och Kättaren slår allt jag tidigare läst av författaren. Mycket bättre än så här kan inte en mörk, regnig High Fantasy-roman bli.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *