Veniss Underground

9 april 2010

Författare: VanderMeer, Jeff

Serie: Fristående

I staden Veniss, på 2800-talet, innebär konst inte målningar och statyer – nu är det Levande Konst som gäller, genteknik. Någonstans i staden finns konstnären Quin, den främsta inom Levande Konst. Hans kreationer är inte bara fantastiska, de är också väldigt dyra.
Den misslyckade konstnären Nicholas vill ha en av Quins surikater – en förbättrad version av detta djur, med både gorilla- och kängrugener. Dessa är perfekta tjänare, men Nicholas har inte pengar nog att betala för en. Dock finns det andra betalningar som Quin godkänner.
Nicola börjar oroa sig för sin misslyckade bror redan när han inte dyker upp till en lunch de bestämt för att äta ihop. När hon sedan försöker ta reda på varför, upptäcker hon att hans senaste inköp skedde på nivå tio, djupt ner i Veniss underjord där ingen som har något annat val frivilligt befinner sig. Hon måste ha reda på vad som hände med hennes bror, speciellt efter att en av Quins surikater levereras till hennes dörr.
Sedan försvinner Nicola också, och hennes före detta älskare Shadrach, som dyrkar henne mer än livet själv, är ganska säker på vart han kan finna henne. Men det betyder att ge sig ner i Veniss underjord, den plats där han en gång kom ifrån, det mörka helvetet under staden fylld av ljus. Men Nicola är hans liv, och finns det en chans att han kan rädda henne, så måste han försöka.

Det är tydligt att Jeff VanderMeer har utgått ifrån den grekiska myten om Orpheus och Eurydice, försatt den i en tid där det inte finns någon regering, staden är uppbyggd av dataprogrammerig, och slängt in sjuka genetisk experiment, ett helvete med trettio våningar och en högst opålitlig organbank. Det är emellanåt en vacker berättelse, på ett bleknat sätt, men den är för det mesta obehaglig och dekadent.

Boken är uppdelad i tre delar – en för Nicholas, en för Nicola och en för Shadrach. De är skrivna i första, andra och tredje person, vilket är riktigt häftigt, trots att Nicolas avsnitt som är skrivet i andra person är svagt irriterande i början innan man vant sig.
Egentligen kan man nästan se de två första delarna som prologer, eftersom det är i den sista delen som handlingen egentligen kommer igång. Det är ingen postmodern saga om den modiga riddaren som ger sig ner i underjorden för att rädda den vackra, men ack, så hjälplösa flicka han älskar. Han har inte ens en vit springare, utan ett surikathuvud i fickan. Och det är inte ens så mycket kärlek som dyrkan. Och om det nu är en saga, så är det en svart sådan.

Författaren har lyckats få ihop en lång resa på drygt tvåhundra sidor, och mycket av det han skriver är både underhållande och tänkvärt. Veniss Underground är nästan för skum för min smak, men trots att historien är allt annat än normal, så finns det en röd tråd, ett spår, som det är tydligt att den följer. Berättelsen gör en del skarpa svängar, och saker är aldrig som man först trodde, men den blir aldrig oförståelig eller osammanhängande.
Men hade jag inte hittat den på biblioteket, så hade jag nog aldrig läst den, för det är ingenting som jag skulle ha köpt. Dock är det en speciell bok på alla sätt och vis, och en stark debut.

Tweet about this on TwitterShare on FacebookGoogle+share on Tumblr

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *