Waters Luminous & Deep

3 september 2007

Författare: Pierce, Meredith Ann

Serie: Fristående

Waters Luminous & Deep är en samling med åtta noveller skrivna av Meredith Ann Pierce. Den röda tråden sägs vara vatten i olika former men jag ser också ett annat återkommande tema: unga människor som inte har hittat sin plats i världen. Här finns personer som inte verkar vara bra på någonting alls men ändå ger sig ut för att rädda sitt land eller en närstående, som i “Icerose”, och flera unga kvinnor vars släktingar använder dem för sina egna syften, som i ”The Frogskin Slippers” och ”Rampion”.

Det ligger en känsla av saga över flera av berättelserna, vilket har både fördelar och nackdelar. Bra är den mysiga och magiska atmosfären. Mindre bra är att handlingen ofta är så förutsägbar där den traskar fram i gamla upptrampade spår. Pierce överraskar ofta i detaljerna, men inte när den gäller helheten. Särskilt sluten är ofta novellernas svaga punkt.

”Where the Wild Geese Go”, om den klumpiga flickan Truzjka som försöker hitta vildgässens boplats, gestaltar en fantasisprakande resa som får mig att le inombords åt alla fantastiska bilder den målar upp. Men slutet dämpar upplevelsen med att slänga in ett onödigt frågetecken som inte passar in. Hände det? Nej, det gjorde det nog inte. Eller jo, titta, en detalj som visar att det visst hände. Tråkigt.

En av mina favoriter, ”The Fall of Ys”, är Pierces version av en keltisk myt om stadens Ys’ undergång. Här är kungen inte hjälten, utan en riktig fullblodsegoist vars arrogans och vägran att låta sin dotter bestämma över sitt eget liv leder till att han förlorar både henne och staden. ”The Fall of Ys” är en helgjuten skapelse, som en månbelyst tavla på vilken man kan se en saga utspela sig. Handlingens enkla linje fungerar bra här, men i flera av de andra novellerna önskar jag att det fanns mer. Den raka vägen vid vars slut det oftast går bra för de snälla och dåligt för de elaka blir lite tråkig efter ett tag.

Pierce har skrivit en kort kommentar till varje novell och jag uppskattar att få ta del av hennes tankar och historierna bakom dem. Men ibland sänker hon mer än lyfter sina texter på ett, för mig, obegripligt sätt. En av novellerna, ”Rafiddilee”, skrev Pierce när hon var 14 år och i kommentaren står det att den bara har redigerats lite. Vad är syftet med det? Vill hon (eller redaktören) visa hur bra hon skrev redan då? Visst är det imponerande, men språket i ”Rafiddilee” är mindre smidigt än i de övriga novellerna och att medvetet trycka en novell i ett skick som är sämre än det hade kunnat vara är knappast något att skryta med. När Pierces språk är som bäst så är det nämligen underbart levande. Det är ett böljande landskap, fullt av ord som är ovanliga och gamla men ändå passar in perfekt. Magiskt.

Hur är då Waters Luminous & Deep som helhet? Den är sämre än de enskilda novellerna, tyvärr. Var för sig är Pierces berättelser sagolika och skimrande, men deras likheter – i synnerhet deras likartade svagheter – gör att de istället för att komplettera varandra snarare drar ner varandra.

Waters Luminous & Deep innehåller följande noveller:
Prelude: Night Voyage
The Fall of Ys
Where the Wild Geese Go
Icerose
Rafiddilee
The Sea-Hag
The Frogskin Slippers
Rampion

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *