Ysabel

24 september 2007

Författare: Kay, Guy Gavriel

Serie: Fristående

Guy Gavriel Kays böcker brukar ofta utspelas i påhittade världar, starkt inspirerade av riktiga platser och tidsepoker. Den här gången utspelas historien istället i nutid, i Frankrike. En ung kille, Ned, som är med sin far, en berömd fotograf, i Provence blir tillsammans med en amerikansk utbytesstudent vid namn Kate indragen i en kärlekstriangel som har pågått i hundratals år. Två män, av vilken den ena från början var av keltiskt ursprung och den andra en romersk soldat, återföds gång på gång för att slåss om kvinnan de båda älskar, Ysabel, och de låter inte någon eller något stå i vägen för dem.

Eftersom Kay nog är en av mina absoluta favoritförfattare hade jag höga förhoppningar på hans senaste bok Ysabel. Tyvärr måste jag säga att de den här gången inte infriades. Mycket av det som jag brukar tycka så mycket om i Kays böcker finns inte i den här boken. Hans karaktärer fångar mig inte alls som de brukar, varken de som hör hemma i nutiden eller de från dåtiden.
Ned är lite väl perfekt för att vara trovärdig. Kate är rätt mesig, gör egentligen ingen större nytta och verkar ibland mest vara med i historien för att Ned ska ha någon att vara kär i.
Ysabel och de två männen har jag också ganska svårt att förstå mig på. Jag hade förväntat mig en vacker, och antagligen tragisk, kärlekshistoria. Men Ysabel verkar enligt mig vara en ganska elak och hänsynslös kvinna, och jag förstår egentligen inte anledningen till att de två männen älskar henne som de gör. Visst, det påpekas ofta att hon är väldigt vacker, men det känns väl som ett ganska ytligt skäl för kärlek så stark att den besegrar döden?

Kay har ofta sagt, när han fått frågan om han har tänkt skriva fortsättningar på någon av sina böcker, att han ser dem som avslutade och att en fortsättning inte är aktuell. Därför känns det ganska underligt när han plötsligt stoppar in två av karaktärerna från sina första tre böcker, serien The Fionavar Tapestry i berättelsen. Jag är inte säker på om jag tycker om det. Det kändes egentligen inte särskilt nödvändigt att få veta något mer om de karaktärerna. Och för den läsare som inte har läst Fionavars vävnad kan nog en del händelser i Ysabel kännas lite dåligt förklarat.
Det är ganska mycket action i boken, mer än vad som är vanligt i Kays böcker, men det blir ändå inte så där riktigt spännande. Slutet är rätt förutsägbart och tamt.

Men allt är inte dåligt i boken. Kays beskrivningar får en nästan att vilja resa till Provence och se alla byggnader och platser som är med i boken. Han får det förflutna att kännas mycket mer levande och närmare än någon dammig historiebok i skolan kan göra. Och ibland glimtar karaktärerna till, med funderingar som får dem att verka mer levande, mer som de brukar göra i hans bästa böcker.

Nu är jag säkert lite extra kritisk mot den här bara för att jag hade förväntat mig mer av Kay. Om det hade varit en för mig okänd författare hade jag nog inte varit riktigt lika gnällig, men det är svårt att inte jämföra med en del av hans andra, lysande böcker. Den här är okej, inte mer, och det får nog bli en trea i betyg, även om den inte är särskilt stark.

Tweet about this on TwitterShare on FacebookGoogle+share on Tumblr

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *