Wachowski-syskonens Sense8 på Netflix

5 juni 2015

Paul och Lana Wachowski, som är mest kända för Matrix-trilogin, har tillsammans med Babylon 5-skaparen J. Michael Straczynski skapat tv-serien Sense8, som har premiär på Netflix idag och i vanlig Netflixordning släpptes alla 12 avsnitt samtidigt. Den handlar om 8 människor på olika platser i världen som plötsligt får starka telepatisiska band till varandra. De kan se varandras tankar, känna varandras känslor och använda sig av varandras kunskaper. De blir också jagade av någon som försöker döda eller fånga dem.

Sense8 har fått en del kritik för att vara rörig och trögstartad. The Guardians Brian Moylan tycker att den startar segt, men tror att den kommer att bli sevärd ändå.

The problem is that the Wachowskis are great at creating new worlds, eye-popping visuals and full-throttle action sequence. Nuanced characters and small personal moments are not their strong suit, but they’re the substance of the entire first episode, as we meet each of the eight characters. […] Sense8 reminds me of Lost in that it concerns itself with a central mystery and magical powers, and also its collection of characters from all walks of life. On Lost we got to learn about each character one episode at a time. Here, the Wachowskis try to jam nearly everyone into each episode – and Sense8’s characters aren’t nearly as interesting as those on Lost. What we really want to see is them skipping across the globe and figuring out their powers, but it’s a little slow getting there.

Mattias Bergqvist på Expressenär mindre hoppfull. Efter tre avsnitt tycker han att den är “visuellt förtjusande”, men i övrigt “utmattande dålig”.

I en intervju på Rotten Tomatoes förklarar J. Michael Straczynski att det var ett medvetet val att göra publiken lika förvirrad som karaktärerna:

Our structure for this was episode one is, “What the hell just happened?” Episode two is, “I kinda see where you’re going with this.” Three is, “I think I got it.” The further you go into it, the more everything is explained, and it all makes sense. We figure the characters aren’t going to know what’s going on, so let’s put the audience in their position. Which is why we shot the show in subjective camera, meaning that we never cut outside of our characters’ point’s of view.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *