All Flesh Must Be Eaten

7 september 2004

Tillverkare: Eden Studios Inc

För att börja med att introducera spelet All Flesh Must Be Eaten kan jag ju säga att namnet i stort sett säger sig självt, vi talar givetvis om zombiemassaker på hög nivå inbakat i ett väldigt trevligt och vanebildande rollspel…

Min första inblick i All Flesh Must Be Eaten var en sen kväll i Rättviken när en gammal kompis (han är 28, jag är 21 :P) ringde mig och undrade om jag ville vara med på ett spel som jag säkert skulle gilla.
Absolut! sade jag och cyklade glad i hågen den mil som det krävs för att ta sig till Vikarbyn. När jag kommer fram sitter Rättviks tre mest dekadenta arketyper vid ett bord och flinar som fan. Vi skapade våra tre karaktärer utan att veta vad någon av de andra hade valt.

När vi väl började spela möttes en lismande telefonförsäljare, en försupen reservat-indian och en fanatisk Church of Satan-anhängare i en liten stad.
Hur ofta skulle denna skumma skara umgås i vanliga fall? Aldrig, men nu är staden överfull med köttätande och hungriga kadaver som på något bisarrt sätt fått liv. Dvs. spring, spring, hacka ner zombie med improviserat vapen, mer springande, gömma sig, låsa dörrar, leta vapen och till sist fly.

Det mest underbara med All Flesh Must Be Eaten är just det tempo som spelet tenderar få när väl första zombien har anlänt, det är ett dundrande tempo och inget anpassat för Darkwave, nej det är stenhårt aggro-industri som gäller och jävlar vad det biter bra.
Spelsystemet bygger på Unisystem Rule Mechanics, ett slags system som skall fungera att spelas i alla tidsperioder, för det är just det som gör All Flesh Must Be Eaten dynamiskt.
Ta en grupp människor, infoga mängder av levande lik, inför denna mix var du vill på jorden i vilken tid du vill och du har en underbar setting som verkligen går att modifiera till döddagar…

En annan sak jag gillar med spelet är att det är enkelt att lära sig, simpla system och en underbar uppsättning förkonstrukterade arketyper gör att man kan komma igång snabbt och utan några problem.
Mitt favoritcitat från spelet är utan tvekan:

“God this sucks… There´s like a billion zombies and not like one vampire.”

Ni får själva lista ut vilken arketyp det tillhör. :P

Spelet får dock enbart en trea, dels för att det är lätt att tröttna på denna enastående zombieslakt, dels för att utbudet saker att göra är hyfsat snävt. När zombierna börjar dyka upp är halva spelet spelat, resten är bara flykt, slakt och panik… Men det är ju därför man spelar det…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *