Baldurs Gate: Dark Alliance

7 augusti 2004

Tillverkare: Interplay

Jag kan genast erkänna att jag aldrig varit ett fan av diablo, vare sig ettan eller tvåan, det spelar ingen roll hur mycket monster det finns eller hur kul det är att plussa på några siffror här och där, det är helt enkelt inte roligt att dag ut och dag in hamra/blasta/skjuta ihjäl horder av monster i trejdepersons perspektiv.
Därför var jag ytterst tveksam när min bror och vapendragare Nibb slet med sig ett spel hem till PS2 kallat Baldur Gate: Dark Alliance…

Dock såg jag efter att jag undersökt förpackningen ett tag att spelet var gjort av Interplay och den legendariska studion Black Isle Studios (Fallout serien någon :P) och hoppet tändes i mina ögon.
Spelet var väl hyfsat, grafiken otroligt snygg, även storyn var helt godtagbar för att vara ett basic hack and slash spel, dock fallerar allt på en punkt, dess otroligt tråkiga karaktärer och det gamla vanliga hack and slash-syndromet, det är bara kul en viss tid innan man tröttnat på att ha ihjäl monster.

Grafiken kan man verkligen ge snowblind studios krediter för, underbart smidig och dynamisk motor som verkligen suger kapaciteten ur PS2, detta är sannerligen lovande om det kommer en uppföljare.
Storyn är väldigt välskriven och om än aningen intrigerande på toppnivå så gillar jag ändå dess sätt att föröva spelarna på ett väldigt korrupt plan.
Även om jag personligen tyckte att spelets slut var i det tamaste laget, jag hade just traskat genom smedjan och samlat på s­ig så jävla mycket vapen att min arcane archer skulle ha pål¡t sig själv vid minsta snedsteg och min bror som spelade dvärg hade gjort likadant själv, vid vår stora besvikelse så valde dock interplay att avsluta spelet precis när man började komma in i det.

Stort minus är också det urbota dumma urvalet av karaktärer, Arcane Archer, vad faen är det för jävla kadaver, jag gjorde minimalt med skada medan dvärgen hackade sig genom gnolls, goblins, troll och jättar som om dom vore gjorda av papper.
Provade att spela Elven Sorceress sen och blev ungefär lika besviken – skapade de karaktären enbart för att uppfylla någon sorts grafikers våta dröm?
Nåväl, trots allt var spelet väldigt bra i övrigt, om än väldigt trängt, när man vär klarat det en gång vill man ogärna spela det igen, det känns som att magin försvann efter första genomspelningen, något som jag finner ganska dåligt då spelet kostar sin kärva summa slantar.

Betyget blir en 3, dock skulle jag vilja ge den en 4 pga underbart renderade miljöerna och väldigt Bladurs Gate-förträfflig historia, man känner igen sig överallt man är men korkade karaktärer och lång experiencestege halkar ner spelet rejält, hoppas att del II blir bättre.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *