Dragon Age: Origins (PC)

17 november 2009

Tillverkare: Bioware

Det har varit höga förväntningar på Biowares nya RPG i fantansymiljö, den ”spirituella uppföljaren” till Baldur’s Gate-serien. Spelet finns nu till både PC, XBox och PS3. Lever det upp till förväntningarna? Jag tycker absolut att det gör det. Observera att den här recensionen gäller PC-versionen, och även om det är samma spel till PC som till konsolerna så finns det skillnader, och jag är inte medveten om alla dessa.

Den stora handlingen i spelet känns inte lika originell som i Baldur’s Gate. Det är en Blight på gång i världen, vilket innebär att alla Darkspawns (läs: orcher och liknande) leds upp från underjorden av en Archdemon, och hela världen är i fara. Som spelare är du en Grey Warden, medlem av en organisation som sedan århundraden existerat för att bekämpa Darkspawns och är de enda som kan stoppa en Blight. Din uppgift är att resa runt i världen och samla allierade för att bygga upp den armé som är tänkt att slåss mot ondskan. Till din hjälp har du diverse följeslagare som du kan hitta under resans gång.

Sådär överskådligt låter storyn kanske inte så värst spännande, men den har en hel del egna inslag, och mycket av det däremellan är nyskapande och intressant. Alverna är ett bra exempel på vad de gjort om till något nytt; istället för en mystisk ras som lever i skogarna avskilt från människor så är de i den här världen andra klassens medborgare, som så gott som oftast bor i slumkvarter och är allmänt dåligt behandlade och väldigt diskriminerade. Det finns visserligen alver som bor i skogarna, men dessa är enbart enkla nomader, men även dessa lever tuffa liv, och de har varken mystiska krafter eller en ovanligt lång livslängd.

Något av det bästa med spelet är följeslagarna man kan ha med sig. Det finns 9 stycken totalt, och alla har sina styrkor och svagheter, och helt unika personligheter. Röstskådespelarna är överlag väldigt bra, och i spelet totalt så finns det flera man kan känna igen sedan tidigare. Vi ser – eller hör, snarare – bland annat Kate Mulgrew, känd som Kapten Janeway i Star Trek Voyager, samt Claudia Black från Farscape och Stargate SG-1.

Man får under spelets gång bygga upp relationer med övriga karaktärer, och de reagerar – ibland väldigt kraftigt – på de olika beslut man fattar. Hur bra relation man har till dem mäts genom en ”Approval”-mätare, där mer poäng innebär bättre relation. Gör man saker som de inte alls kan ställa sig bakom så kan de anfalla en eller lämna gruppen totalt. Vissa av dessa karaktärer är lättare att hitta än andra – har man otur och missar hintarna om att man kan ta med sig någon är det fullt möjligt att råka skicka iväg eller döda en potentiell gruppmedlem, så var vaksam (eller läs på i förväg)!

Det finns även ett par karaktärer som man kan ha romanser med, vilka beror på vilket kön man spelar. Till skillnad från en del tidigare spel finns det här även möjlighet till homosexuella relationer både för manliga och kvinnliga spelarkaraktärer. En romans innebär dels att du kan få extra quests att göra för karaktären, och dels en ganska stor mängd nya dialoger, varav de flesta – av de jag spelat – varit väldigt välskrivna och känns mycket realistiska. Romanserna i det här spelet är definitivt de bästa sedan Baldur’s Gate 2 – både Knights of the Old Republic-spelen och Mass Effect hade betydligt mer undermåliga sådana.

Dialogerna i helhet i spelet är väldigt välskrivna de också. De känns väldigt jordnära och verkliga, och vissa karaktärer berättar om allt från hur de har växt upp till vilka de har haft sex med under vilka omständigheter under sina resor. En väldigt rolig del av karaktärsutvecklingen är hur de interagerar med varandra. Precis lika mycket som de fäller kommenterar om vad du gör, så kommenterar de på saker andra följeslagare säger eller gör. Titt som tätt när man är ute och springer så kan de dessutom börja diskutera precis vad som helst sinsemellan, och de flesta av dessa dialoger är både spännande och intressanta, och ibland så roliga att man inte kan hålla sig för skratt. Även om de dialogerna tenderar att inte vara så väldigt långa så kan de göra en annars tråkig färd genom ett landskap betydligt mer underhållande. Sådana dialoger sker alltså i realtid, samtidigt som man springer runt och gör annat, och avbryter inte själva spelandet.

Rent praktiskt i spelet så fungerar gruppmedlemmarna hyfsat bra i strid. Det går att kontrollera striderna på ett sätt som blandar stilen i KotR-spelen med Baldur’s Gate. Du kan antingen välja att vara inzoomad på en viss karaktär och styra denna, och låta de andra sköta sitt tills du växlar till någon annan, eller så kan du zooma ut och styra det hela från ett fågelperspektiv, vilket gör det hela mer strategiskt. Även om karaktärerna slåss ganska bra på egen hand så är de långt ifrån smarta och att låta dem göra precis vad de vill tenderar att göra striderna ganska jobbiga. Det finns, tack och lov, taktiska hjälpmedel. Det går att ställa in hur karaktärerna ska bete sig i olika situationer; du kan t.ex. ställa in så att din magiker kastar ”Group Heal” om en annan karaktär har mindre än 20% hälsa, eller så att din krigare ska ge sig efter den fiende som precis försöker attackera din bågskytt. Det går att modifiera väldigt mycket, och antalet sådana inställningar man kan göra kan utökas om man lägger mer poäng i en skill som heter ”Combat Tactics”. Att använda sig av dessa underlättar redan på normal svårighetsnivå, och desto jobbigare striderna blir, desto mer får man ut av att karaktärerna faktiskt gör det man vill när man inte styr dem. Även om det i regel fungerar bra så finns det såklart vissa brister – att se sina karaktärer rusa rätt in i ett brinnande inferno för att slå på de redan döende fienderna är inte speciellt roligt.

En väldigt viktig del av spelets koncept är ”Origins”, det vill säga ursprung, och dessa påverkar hur andra karaktärer kommer att reagera på dig under spelets gång. När du skapar en karaktär får du först välja om du ska vara man eller kvinna, och sedan vilken ras (människa, alv eller dvärg). Det finns därefter tre klasser: krigare, tjuv och magiker. Som människa och alv kan du välja vilken klass som helst, men dvärgar kan inte vara magiker, eftersom har en naturlig motståndskraft mot magi. Utifrån ras och klass kan du välja mellan sex olika ”Origin stories”, det vill säga, bakgrundshistorier. Du kan väldigt sammanfattat välja mellan en mänsklig adelsman (eller kvinna), stadsalv, alv från skogarna, magiker, och antingen borgare eller adel hos dvärgarna. Varje ursprung har sin egen helt unika inledning av spelet, som tar ungefär en timme att spela igenom, beroende på hur ingående man gör det. Oavsett hur man spelar inledningen blir man till slut rekryterad till att bli en Grey Warden, och därefter glider de olika ursprungen ihop och spelets huvudstory tar vid.

I övrigt fungerar karaktärssystemet ganska normalt. Du går upp i levels när du fått tillräckligt med experience, du får öka dina attribut såsom styrka, smidighet, magifärdighet, etc, välja skills (som är densamma för alla klasser) och sedan färdigheter som skiljer sig mellan klasserna. Det finns även utrymme för att välja specialiseringar till de olika klasserna under spelets gång. Varje huvudklass har fyra specialiseringar, och man kan välja två av dessa totalt. Bland dessa hittar man bland annat bard, ranger, berserker, shapeshifter och blood mage, för att nämna några.

Nackdelen med det systemet är att det i spelet finns väldigt lite information om vad en viss färdighet gör eller vad för färdigheter man får i en specialisering. Läser man inte på om det i externa källor kan man med lite otur bli negativt överraskad, och eftersom det inte går att välja om färdigheter utan att använda sig av fusk så kan det bli mindre roligt. Det hade exempelvis inte varit fel att veta på ett ungefär hur mycket skada en viss trollformel gör jämfört med en annan, då det enda man får är en kortare, allmän beskrivning.

Det finns lite andra nackdelar i spelet. Grafiken är inte den bästa ens till PC, som tydligen ska ha den bästa grafiken av de tre versionerna. Karaktärernas utseenden duger visserligen, men det finns miljöer som inte är vidare vackra. En del vattendrag ser exempelvis förfärligt fula ut. Grafik är visserligen inte allt, men det är litet minus.

En annan nackdel är att det utrymme man har i sin ”ryggsäck”, där man kan förvara alla föremål man samlar, väldigt begränsat. Det går att köpa uppgraderingar av ryggsäcken som minskar problemet aningen, men det kvarstår ändå. Det är visserligen så att flera saker av samma typ bara tar upp en plats – 99 stycken ”lesser health poultice” tar inte mer plats än en sådan. Problemet med detta är att mycket, speciellt vapen och rustningar, kommer i fasligt många varianter. Det finns inte bara dolkar, utan det finns dolkar i flera olika material, för att inte tala om alla speciella, väldigt bra vapen som alltid tar upp en egen plats. Med tanke på att man dessutom kanske vill använda sig av sitt drakdödarsvärd när man slåss mot drakar, och inte när man slåss mot vanliga monster, så finns det ju ett klart intresse av att hamstra vissa föremål. Det är dessutom så att mycket av de pengar man får i spelet – som behövs för att köpa all den fina utrustningen som finns till salu, oftast dyrt – får man genom att sälja föremål man har hittat, så även där finns det ett intresse av att kunna spara på mycket saker.

Man kan tycka att det borde gå att spara dessa föremål någonstans i sitt läger, men det går inte. Har man fullt i ryggsäcken måste man förstöra ett annat föremål för att ha plats för ett nytt. Det går inte att lägga ner det på marken och komma tillbaka senare, utan man måste förstöra det, och då är det borta för evigt. Även om de flesta platser går att besöka och rensa på föremål vid senare tidpunkt – när man exempelvis sålt allt annat man har hittat – så är en del quests väldigt långa, så det kan ta mycket extra tid att behöva springa tillbaka genom allt ytterligare en gång. Just eftersom många quests är långa blir det desto jobbigare att försöka bestämma vad man vill spara på. I ett tillägg som man kan köpa till spelet finns det en kista i ett nytt läger som man kan spara föremål i, men det kostar alltså pengar att införskaffa (även om man visserligen får med annat än bara en kista i tillägget). Något sådant hade alltså varit väldigt uppskattat i originalversionen av spelet.

Ett annat problem med föremålshanteringen är att det finns gott om låsta kistor i spelet, och en hel del låsta dörrar. För att öppna dessa behöver man en tjuv, som har en färdighet som är unik för just tjuvar. Alla färdigheter finns i 4 nivåer, och eftersom denna färdig klassas som samma typ som exempelvis stridsegenskaper, så innebär det att man av cirka 20 poäng totalt behöver lägga 4 stycken på att kunna låsa upp kistor och dörrar, vilket kanske inte är så önskvärt, då det finns mycket annat som är mer användbart i exempelvis strider. Att ha det så hade inte varit lika irriterande om det hade gått att öppna en del saker på andra sätt, exempelvis genom att slå sönder lås, eller sparka in dörrar. Alla kistor och dörrar i spelet verkar tyvärr vara immuna mot våld, så det går inte. Undantaget är vissa dörrar kopplade till uppdragen man gör, som av någon konstig anledning går att sparka in ibland … Även det här problemet går att komma runt genom att springa igenom allt i efterhand med en tjuv som har rätt färdigheter, men det kräver en hel del tålamod att orka med, då bara ett fåtal kistor faktiskt innehåller bra föremål.

De brister jag har tagit upp kan tyckas vara små och kanske inte så viktiga, och det håller jag med om själv. Det i sig säger kanske lite om hur bra spelet är – det finns faktiskt inga enorma brister. Vad jag har hört så ska stridssystemet fungera betydligt sämre och vara rörigare på konsolerna än det är till PC, men det kan jag inte säga något säkert om, eftersom jag inte har spelat det till annat än dator.

Det finns ett stort värde av att spela om spelet flera gånger. Inte bara har man 6 olika ursprung man kan spela, utan alla stora quests i spelet kan lösas på minst två sätt, oftast fler ändå, som kan få radikalt olika konsekvenser. Det finns dessutom extramaterial till spelet som man kan köpa online, som innehåller bland annat extra quests. En av dessa, Stone Prisoner, innehåller även en helt ny karaktär, som är både bra och väldigt roande att ha med sig. Stone Prisoner ingår för tillfället i nya spel som köpes i affär, och kan aktiveras online när man har installerat spelet. Hur denna distribueras vid senare tillfällen vet jag inte. Att döma av det som redan finns så kan man ana att det kommer att dyka upp mycket mer nytt material att spela senare. Det finns även ett officiellt och gratis verktyg för att modda spelet, samma verktyg som Bioware själva använt för att göra delar av det, så på den fronten kan man också anta att det kommer att dyka upp mycket nytt material.

Spelet har underbara karaktärer, bra story, överlag bra system, roliga strider, mycket sidequests och stort omspelsvärde. Gör man allt i spelet kan man definitivt få över 50 timmars speltid på en omgång. Spelet är riktigt bra, och förtjänar en klar femma.

Tweet about this on TwitterShare on FacebookGoogle+share on Tumblr

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *