Fable

10 november 2005

Tillverkare: MS Game Studios

Förväntningarna var stora. Ett mästerverk hade utlovats och många väntade ivrigt på att detta mästerverk skulle släppas och att alla tänkbara förväntningar skulle infrias, hoppades att en total frihet skulle möta dem och att vår syn på spelvärlden skulle förändras. Och Fable kom tillslut samtidigt som ivriga xbox-ägare rusade till affärerna och köpte det, stängde in sig i sina hus för att bereda sig på en omvälvande spelupplevelse som till mångas besvikelse och totala upprördhet aldrig kom.

Fables absolut största problem är just de otroliga förväntningar som av Peter Molyneux byggdes upp innan releasen, överdrivna löften om något världsomskakande som aldrig infriades och som omöjligtvis kunde hindra folk från att känna sig besvikna. För Fable är långt ifrån ett mästerverk, det finns egentligen ingenting omskakande eller originellt med det. Därmed säger jag inte att det är ett dåligt spel, nej, nej, nej, jag ska döma Fable efter det spel det är och inte efter brustna förhoppningar om vad det från början utlovats att vara.

Handlingen är igenkännbar, för att inte säga ordinär. Den man spelar som blir helt plötsligt föräldralös. Naturligtvis svär han att hämnas och för att lyckas med detta konststycke börjar han som lärling i en skola som lär ut svärdskonst, bågskytte och magi; allt har man hört flera gånger förr och allt har man läst i böcker många gånger, men är det något man inte ska förvänta sig mycket av när det gäller tevespel är det just handlingen, och för att vara ett sådant anser jag att handlingen i Fable, trots det ordinära i den, är bra, medryckande, och episk.

Det här är ett rollspel med allt som ett rollspel brukar innehålla. En intressant sak är att man beroende på hur man agerar, om man gör onda eller goda gärningar, också får ett utseende som passar det beteendet. Gör man många onda handlingar får man horn i pannan och folk springer ifrån en i skräck, goda handlingar och människor beter sig normalare gentemot en. Ni som känner igen detta kan göra det från Knights of the old Republic där systemet utnyttjas på nästan samma sätt, så inget revolutionärt eller omskakande här inte, oh, nej, men vad gör det egentligen för skillnad när det är utfört såhär bra?
En annan intressant funktion i spelet är att man kan gifta sig. Tyvärr tycker jag att själva genomförandet av denna funktion, tillskillnad från den jag nyss nämnde, var mycket dålig, men det var ändå ett bra försök och att man senare kan välja att döda sin fru och få en massa pengar i arv gör inte alls saken sämre. Som ni märker finns det mängder av ondskefulla gärningar att utföra och det passar mig bara bra.

Är det någonting man kan förvänta sig av ett rollspel är det att världen man spelar i är stor och fri och fylld av valmöjligheter. Så är det dessvärre inte i Fable och det är en av spelets absolut största nackdelar. Världen är linjär, ja, den består praktiskt taget enbart av en enda raksträcka utan några öppna fält som i till exempel The Legend of Zelda: Ocarina of Time. Det känns inte alls trovärdigt och jag ska, med stor risk för att vara övertydlig, visa detta genom nedanstående dialog.

(Över)förtydligande dialog mellan X och Y:
X har gått vilse, han måste komma till A snabbt och han frågar Y om en färdbeskrivning.
– Hur kommer jag till A? frågar X.
– Följ den väg som går igenom den mörka skogen – det finns lite troll och andra monster där men det kan du fixa lätt – över ett par berg, igenom ett träsk (osv…), svarar Y.
– Finns det ingen annan väg dit? En genom vilken man, även om den tar längre stund att färdas på, kan undvika farorna?
– Du menar att det skulle finnas andra alternativ? Oh, nej, inga sådana här inte.

Det är varken roligt eller spännande när en värld är såhär linjär och inte är det då min bild av en värld fylld av möjligheter.

Spelet består till stor del av att man utför uppdrag som inte kräver speciellt mycket hjärnarbete, nej, de flesta går enbart ut på att ta sig från punkt A till punkt B och döda alla fiender på vägen, och visserligen kan dessa uppdrag vara nog så roliga ibland (och detta på grund av att stridssystemet är så bra som det är) men själv hade jag helt klart föredragit lite variation i spelandet.
Som bekant brukar rollspel vara väldigt långa, 30-50 timmars speltid är inte en ovanlighet, men just Fable är ett förvånansvärt kort spel och till råga på allt är det väldigt enkelt. Genom detta påstår jag dock inte att jag skulle ha föredragit om spelet varit längre, nej, jag tror att Fable snarare skulle ha blivit för upprepande med allt svärdshuggande och dödande om det hade fått fortsätta lite till. För som det är nu kan man spela igenom det utan att tröttna trots att det då och då blir ganska så enformigt, men några timmar till och jag tvivlar inte på att betyget skulle ha sänkts ett snäpp.

Fable är inte alls det fantastiska spel som utlovades men det är fortfarande ett helt okej spel, med flera roliga detaljer och funktioner och en mycket vacker grafik. Både den som alltid vill vara hjälte och den som ständigt spelar ond kan få ut något av Fable.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *