Jade Empire

2 december 2005

Tillverkare: Bioware

Det är tolv timmar sedan jag klarade ut Jade Empire men det går inte en enda utan att jag längtar tillbaka. Jag önskar bara att jag hade fått slå ner några fler spöken med mina starka nävar innan eftertexterna började rulla, huggit ner några fler lönnmördare med mitt vassa svärd innan trumpeterna började tuta och världen var räddad. Men vad är det man säger nu igen? Kvalitet före kvantitet. Ja, dessa visa ord stämmer på Jade Empire som en handske passar en hand (förutsatt att storleken är rätt, naturligtvis) och en etta passar Crossroads of Twilight. Det vill säga alldeles utmärkt.

Bioware är företaget som gett oss titlar som Baldur´s Gate, Neverwinter Nights och Knights of the old Republic, och Jade Empire är deras första alldeles egna spel. Knights of the old Republic är enligt mig en av Xboxens absolut starkaste titlar och detta ledde till att Jade Empire blev ett självklart köp och att mina förväntningar på spelet var höga. Men mer om det senare, ni är säkert spända på vad spelet egentligen handlar om.

Jade Empire är ett rollspel och det utspelar sig i en fantasyvärld vars historia, miljö, statsskick och karaktärer är väldigt inspirerade av Kina vilket man kan höra på titeln. Den man spelar som är en mästare på att bringa blod, död och våld omkring sig och detta får han under spelets gång bevisa många gånger för ett flertal otursdrabbade demoner, lönnmördare, onda härskare, pirater eller muterade råttor som av någon anledning hamnar i vägen för hans svärds blodiga framfart.

När man börjar spelet i den idylliska lilla byn Two Rivers (av någon anledning får det namnet mig att tänka på en helt annan början i en helt annan kulturform) är man lärling åt en mästare vid namn Li som har lärt en mycket om svärdets ädla konst. Man får fort reda på hemska hemligheter om sitt förflutna; att man ursprungligen kommer från en stad vid namn Dirge som förstördes helt och hållet av den onde kejsaren, och att man räddades därifrån som den ende överlevande av den vise mästaren Li. De döda vandrar i världen; invånarna i Dirge var nämligen väktare av en mäktig Gud som förde de döda till Dödsriket, men med staden fallen och alla väktare förutom en själv likviderade hittar inte alla döda rätt, och då är det av yttersta vikt att man själv åtar sig uppdraget att rädda världen. Som vanligt alltså.

Under spelets gång skaffar man sig en mängd följeslagare som är mer eller mindre sympatiska och som är väldigt olika varandra men som förenas för att skydda och hjälpa dig under din farofyllda färd. Om jag ska vara ärlig (och det försöker jag vara så ofta som möjligt) så är de alla ganska värdelösa och dör mest hela tiden men det behöver man ju inte säga till dem.

Det är tydligt att Jade Empire är påverkat av Knights of the Old Republic. Man kan till exempel välja att antingen följa en ond eller en god väg beroende på de gärningar man utför, men det är mer en parantes i spelandet än i Knights of the old Republic där det praktiskt taget är grunden som spelet står på.

Striderna är väldigt roliga. Man kan inte, som i många andra av Biowares spel, bara luta sig tillbaka i soffan, ta lite popcorn och slå vad med sina vänner om vem som ska vinna. Nej, här är det ett intensivt hoppande och huggande som gäller om man ska överleva… vilket man nästan alltid gör då det är ett väldigt enkelt spel, men trots det erbjuder striderna en mycket hög underhållningsfaktor.

Då och då kastas man till minispel som egentligen inte alls passar in i spelet och som är ett tecken på att utvecklarna är stora fans av arkadspel. Jag har inget emot dem alls.

Knights of the old Republic har en fantastisk handling med flera oförutsägbara tvister och jag hade höga förväntningar på att fallet skulle vara så även i Jade Empire. Mina förväntningar var inte grundlösa. Jade Empire har inte en lika oförutsägbar intrig som Knights of the old Republic har, men den är väldigt bra och intressant och aldrig för en endaste liten ynka sekund upprepande. Knights of the old Republic byggde för ofta på att göra tjänster åt folk och därefter få gentjänster tillbaka, och det var alldeles för mycket samlande i stil med letandet efter amuletter i The Legend of Zelda (jag älskar för övrigt den serien men det är en helt annan historia) där allt mest stod och stampade på samma ställe. I Jade Empire utvecklas handlingen framåt lite hela tiden, och när man i Knights of the Old Republic ofta vandrade genom tråkiga gråa rymdskepp är miljön i Jade Empire nästan ständigt vacker. Men allt det goda har ett slut och tyvärr kommer slutet lite för snabbt i Jade Empire.

Speltiden ligger på ungefär tio till femton timmar vilket är väldigt kort för att vara ett RPG, men jag kan absolut inte enbart se detta som en nackdel. Spelet har en aura av kvalitet runt sig vilket leder till att varje moment känns genomarbetat, varje minut dyrbar. Jade Empire är ett underbart spel så länge det varar och det kommer inte att dröja lång stund förrän jag spelar igenom det en andra gång. Eller en tredje.

Tweet about this on TwitterShare on FacebookGoogle+share on Tumblr

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *