King Arthur´s World

20 januari 2005

Tillverkare: Jaleco

Återigen är det dags för ett gammalt Super Nintendo-spel att läggas under luppen – denna gång det mindre kända King Arthur´s World.

När jag fick spelet en julafton way back in the 90s var det min förhoppning att man skulle springa runt som Arthur och riddarna kring det runda bordet enligt den gamla legenden men icke. Detta spel har ingenting, och då menar jag ingenting, med Arthurmyten att göra, istället är det ett finurligt strategispel där det går ut på att använda rätt trupper till att lösa rätt uppgifter, exempelvis är en stängd dörr eller en grop full med frätande syra en uppgift för ingenjörerna medan fientliga trupper handskas bäst av soldater eller bågskyttar. Självklart är det ett stort minus att ett spel om kung Arthur inte handlar om kung Arthur, men om man bortser från detta har man ändå ett roande och likväl utmanande (nåja) spel framför sig.

Historien är denna att kung Arthur skall ge sig ut på äventyr för att rensa upp i riket, till sin hjälp har han diverse trupper – sköldnissar (enkel trupp som kan blockera vägen för fientliga trupper med en sköld), spränggubbar (enkel trupp som bär på en stor dynamittunna som används till att spränga sönder trädörrar, broar etc), soldater, bågskyttar, ingenjörer (gör allt byggarbete såsom fylla igen gropar, bygga katapulter och tält, slå upp låsta dörrar etc), samt svarta och vita trollkarlar (offensiv respektive defensiv användbar magi).
Första ”banan” är en träningsbana för bågskyttar, dvs man har endast tillgång till bågskyttar (förutom kungen, som alltid finns tillgänglig) så att man skall lära sig den truppens speciella egenskaper. Efter det följer sedan liknande banor för respektive trupp för att sedan avslutas av en bana där man har tillgång till alla trupper. När man klarat en bana får man ett lösenord så man kan fortsätta på den bana man kommit till som längst nästa gång man spelar (eftersom det inte går att spara). Efter att man klarat alla träningsbanor är det dags på riktigt.

Målet på alla banor är att ta kungen till ett mål (oftast en skatt) utan att han dör – dör kungen är spelet förlorat. På de ”riktiga” banorna har man tillgång till alla trupper och det gäller att använda fantasi och uppfinningsrikedom för att ta sig förbi alla hinder och nå oskadd fram till slutet av banan.
En stor källa till tristess är dock att trupperna rör sig så förbenat långsamt, en mycket stor del av tiden på varje bana går åt till att sitta och vänta på att trupperna skall nå fram – oerhört frustrerande.

Gillar du enkel plattformsstrategi med någorlunda svår utmaning är detta spel kanske någonting för dig (en stor portion tålamod krävs dock). Annars gör det sig bra som dörrstop till källardörren eller kanske som tuggleksak till hunden, pröva dig gärna fram för att hitta rätt användningsområde för just dig.

Tweet about this on TwitterShare on FacebookGoogle+share on Tumblr

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *