Magic: The Gathering

14 december 2002

Tillverkare: Wizards of the Coast

För att göra en bra recension på Magic: The Gathering borde man egentligen göra enskilda recensioner på samtliga utgåvor som Wizards of the Coast har spottat ut sedan 1993. Detta har jag dock varken tid, lust eller plats på ftp:n för att kunna göra, så jag nöjer mig med att recensera spelet i stort.

Och stort är som ni kanske märkt bara förnamnet på omfattningen av MTG och det är dessutom ett av de få spelen som går vidare generation efter generation och aldrig tycks dö ut. Anledningen är enkel: spelet rockar. Många bleka kopior av det spelsystem som MTG tillämpar har kommit, men endast originalet kommer att bestå, som alltid.

Det hela kan egentligen göras väldigt simpelt. Jag har 10 i styrka, du har 5 i försvar, du dör. Men det kan också göras väldigt komplicerat eftersom det finns tusentals (om inte miljontals) kort med olika förmågor och specialkunskaper. Att varje av dessa kort är vackert illustrerat i fantasyns tecken gör inte det hela sämre.

Personligen började jag spela Magic: The Gathering för en herrans massa år sedan (nio, för att vara exakt) och har till och från spelat sedan dess. Nu på senare år har det kanske inte blivit så mycket, men det beror inte på att jag har tappat glöden för spelet utan att folk i min umgängeskrets gjort det. Så excellent är trots allt inte spelet att man kan spela det ensam!

Nackdelen med MTG är som med allt annat inom den här genren att det är förbannat dyrt att spela aktivt. För att få ihop en bra lek måste du förutom att lura ungarna i den lokala spelbutiken på alla deras bra kort också spendera tusentals kronor på antingen singelkort eller paket. Men det kanske kan kvitta, för jag vågar nästan påstå att man får valuta för pengarna!

Tweet about this on TwitterShare on FacebookGoogle+share on Tumblr

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *