Mass Effect 2

21 mars 2010

Tillverkare: Bioware

Med valfritt utseende och kön är Shepard tillbaka; det är två år efter händelserna i första spelet, och nu har mänskliga kolonier i galaxen börjat försvinna under mystiska omständigheter, och arbetande för en organisation med enbart mänsklighetens bästa i tanke, så är det upp till Shepard att ta reda på varför.

Mass Effect var ett bra spel, även om det hade brister. På en del sätt så känns det som att Mass Effect 2 inte alls lider av samma brister, utan är starkare på de områdena. Däremot har uppföljaren tappat på en del av de områden som gjorde ettan väldigt bra.

En av de bästa förbättringarna är stridssystemet. Precis som ettan är det gott om strider och mycket action i tvåan. Här känns de däremot betydligt roligare att spela; det är inte mycket till att bara rusa rätt in och skjuta sönder alla robotar, utan Mass Effect 2 lägger mycket större fokus på att taktiskt använda diverse förmågor, och framförallt att utnyttja skydd av diverse slag, i form av att gömma bakom väggar, lådor eller liknande. Striderna flyter på väldigt bra, och speciellt på de högre svårighetsgraderna blir det betydligt mer taktik än att bara springa och skjuta.

Det finns även mycket mer smådetaljer på olika platser man kan besöka än det fanns i ettan. Det finns en bred variation av planeter och rymdstationer och besöka, och något av det roligaste med att springa runt på dem är alla små konversationer man kan höra. Vardagligt prat dyker upp överallt mellan karaktärer som står utanför spelarens kontroll, och det tillsammans med de detaljrika miljöerna är saker som gör det enkelt att sjunka in i världen.

Storymässigt så klarar sig spelet bra, och handlingen tar lite oväntade vändningar här och där. Spelaren kan överlag väldigt fritt välja vad som ska göras och när det ska göras, även om det finns tillfällen då valen av förståeliga anledningar görs åt spelaren, för att driva storyn framåt. Den största delen av spelandet går ut på att samla ihop en elitgrupp av soldater, forskare och diverse andra karaktärer för att kämpa mot hotet som lurar i horisonten … det, och den ganska stora mängd små uppdrag som finns utgör en majoritet av spelet. Det kan låta enformigt att springa runt och jaga rätt dessa personer, men uppdragen är överlag mer än tillräckligt varierade för att det inte ska bli tråkigt. Och i det här spelet så har huvudpersonen för ovanlighetens skull en riktig anledning till att stöta på alla följeslagare; han (eller hon, vilket kön man nu väljer att spela som) rekryterar trots allt dessa, och springer inte av ren slump på ett superteam som ska rädda galaxen.

Precis som ettan så har spelet ett moraliskt koncept som grundar sig på Paragon och Renegade-poäng. Kort sagt så får du Paragon-poäng om du gör ”goda” handlingar, som att värdera andras liv, vara rättvis och och god och fatta politiskt korrekta beslut. Renegade-poäng får du om gör ditt jobb utan att bry dig om andra, vilket då innefattar allt från att förolämpa folk till att avrätta oskyldiga för att främja uppdraget. Detta implementeras i dialogerna, och en intressant aspekt av detta är att man vid ganska många tillfällen erbjuds möjligheten att avbryta andra karaktärer eller utföra andra handlingar i dialogerna. Detta görs antingen genom en ”god” handling (exempelvis avbryta någon artigt eller erbjuda att plåstra om en skadad person), eller en ond handling (knuffa ut någon genom ett fönster mitt i samtalet, kanske?). Även om det inte alltid går att avbryta karaktärer på dessa sätt, så kan det ibland vara extremt roligt och erbjuder mer variation i dialogerna.

Den variationen man får dels genom ovanstående sätt att styra dialogerna, och dels helt enkelt genom alla andra val man kan göra, bidrar starkt till att göra spelet väldigt värt att spela flera gånger. Det finns dessutom flera olika slut, och dessa, precis som andra val man gör i spelet, kan påverka handlingen i Mass Effect 3, när det väl kommer. Den främsta faktorn som gör det värt att spela flera gånger är nog däremot att, som ovan nämnt, striderna fungerar bra, och är varierade, då dessa är en stor del av spelet. Beroende på vad för klass du spelar som så kan striderna upplevas totalt annorlunda, eftersom de olika klasserna har väldigt varierade styrkor och svagheter.

Något annat som gör spelet väldigt värt är det otroligt duktiga skådespeleriet från röstskådespelarna. De flesta rösterna görs väldigt bra, och en del av dem som Bioware har lyckats hitta är helt fantastiska. Jennifer Hale gör en riktigt bra kvinnlig version av Shepard, så bra att det i min mening gör det mycket roligare att spela tjej än kille i spelet, faktiskt. Andra höjdpunkter är Seth Green som piloten Joker, och Tricia Helfer som en mycket bra röst som skeppets artificiella intelligens, Edi. Röstskådespeleriet gör otroligt mycket för spelet.

Så långt så bra. Spelet har väldigt starka fördelar, men det har även sina brister. Den största besvikelsen med spelet var att mycket av det som ofta har en stor del i RPG:n har skalats bort. Dialogerna och valen finns som nämnt kvar, och likaså möjligheten att anpassa karaktärens utseende och kön, men något som spelet har tappat på är all övrig konfiguration av karaktären, och till viss följeslagarna. Där det i ettan fanns mycket konfiguration och uppgraderingar av vapen, kroppsbepansring och övrig utrustning så finns det tvåan väldigt lite sådant. Det finns inget sätt att enkelt jämföra vapen – vilket visserligen inte är ett så stort problem, eftersom antalet vapen att välja mellan är ytterst litet och begränsat. Det går exempelvis inte att köpa nya sorters vapen, utan de få nya som dyker upp hittar man under olika uppdrag. Det går att hitta uppgraderingar som ökar skada och liknande, som gäller för alla eller vissa typer av vapen, men det går inte att konfigurera dem på olika sätt för olika karaktärer. Det som går att göra är att ändra utseendet på Shepards kroppspansar, och köpa uppdrageringar till den, vilket åtminstone är positivt. Däremot går det inte att ge följeslagarna några uppgraderingar alls till det, eller ens ge dem något ordentligt att ha på sig i strid, om de inte redan har det. Att se en av de kvinnliga medlemmarna springa runt i strid i sin tunna, mycket tajta spandexdräkt kanske är något som tilltalar vissa, men realismen känns ganska obefintlig. Det går att förstå den eventuella tanken om att göra alla olika karaktärer unika genom att de dem egna utstyrslar, men det känns inte speciellt passande i slutändan. Speciellt inte när man ser någon i så gott som bar överkropp trotsa totalt vakum mitt ute i rymden …

Systemet för färdigheter fungerar hyfsat bra i spelet; varje färdighet har fyra nivåer, och poäng för att öka dessa får man när man går upp en level. Högre nivåer kostar fler poäng, och på den högsta nivån går det att välja två varianter av förmågan – exempelvis om förmågan ”throw” ska slunga iväg en enda fiende med enorm styrka, eller påverka en grupp fiender, men med en sämre effekt. Shepard kan ha som mest 7 av dessa, medan övriga karaktärer enbart har 4. Den fjärde färdigheten för varje följeslagare är unik, och kan enbart låsas om karaktären är ”lojal” mot Shepard. Lojalitet får man genom att hjälpa karaktärerna med personliga problem. Här klämmer skon riktigt ordentligt; varför skulle en karaktär vid sina sinnes fulla bruk mitt i en livsfarlig strid vägra använda en mycket användbar förmåga bara för att denna inte är fullt lojal mot Shepard? Det hade varit en sak som de olika uppdragen man gör åt dessa karaktärer gör en realistisk anledning till hur dessa förmågor låses upp (exempelvis om de skulle hitta uppgraderingar eller något liknande), men så är det tyvärr inte. De bara ploppar upp. Att man som spelare ska behöva anstränga sig lite för att alla karaktärer ska vara i toppform och så bra som möjligt är förståeligt, men detta hade kunnat göras på ett bättre sätt.

Mass Effect 2 är ett mycket bra spel. Det har en bra story, det har bra karaktärer med väldigt bra röstskådespelare, grafiken är skarp och detaljerad vilket även gäller miljöerna i spelet och stridssystemet fungerar bra. Det som drar ner spelet är främst småsakerna; bristen på möjlighet till att modifiera och anpassa utrustning, saker som känns gjorda ”bara för att” utan att det egentligen passar in, plus att spelet till PC känns uppenbart gjort för Xbox, exempelvis genom bristen på snabbkommandon och att musens scrollknapp inte fungerar där den borde. Dessa brister är däremot små, tillräckligt små för att dra ned betyget aningen, men inte för att förstöra spelupplevelsen. Därför får spelet en stark 4, och jag rekommenderar det varmt!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *