Medieval – Total War

17 oktober 2003

Tillverkare: The Creative Assembly

Total War-serien (tidigare Shogun och snart även Rome) har intresserad mig från första ögonkastet. Länge har jag irriterat mig på dessa krigsspel som vilken (ursäkta) jäkla idiot som helst kan spela utan att behöva tillämpa det minsta verklig strategi för att vinna.
Välkommen till Medieval – Total War. Här är antalet inte allt.

I Medieval finns det flera olika sätt att spela. Vill man köra enbart strider kan man välja Quick Battle vilket automatiskt skapar en arme i en miljö – bara och slåss direkt. Vill man vara lite kräsen med vilka soldater man har med tar man Custom Battle där man kan bestämma enheter både i din och i motståndarens armé samt miljö; ett bra sätt att träna på att möta olika grupper. Sedan finns historiska slag att spelas samt historiska kampanjer (England eller Frankrike i deras hundraåriga krig, Saladins erövring av det heliga landet, mongolernas invasion av Europa m.fl.). Antalet strider i kampanjerna och de historiska slagen är verkligen inte snålt. Tycker man att datorn är lite dålig på strategi och inte är en så stor utmaning kan man koppla över till multiplayer och visa vad man verkligen går för. Så finns även Campaign, där man får spela som härskare över spelbrädet Europa. Kort och gott finns det tillräckligt för att gotta även den kräsnaste spelaren.

Strid
Det som utmärker Medieval från alla andra medeltida krigsspel är först och främst att slagen är beroende av så många olika faktorer och att en strid inte enbart avgörs på antalet och hur starka trupperna är. I början var alla dessa faktorer jobbigt att komma ihåg, bara att vänja sig vid kameran och de olika snabbkommandon som finns var svårt nog. Som tur är finns det en enkel genomgång som tar upp det grundläggande i strider, men att följa med i en enkel guide gör ingen till ett strategiskt geni. Allteftersom man utkämpar fler och fler strider kommer man att upptäcka alla små knep och strategier som kan vända ett nederlag till seger.
Om man vill kan man när som hest pausa striden och dela ut sina order i lugn och ro, men jag själv klarade mig utan att pausa tills jag hade en hel armé med dussinet grupper att hålla reda på – det är ganska omöjligt utan att pausa.
Kameran är riktat snett nedåt på en lagom höjd men långt ifrån tillräckligt för att man ska kunna överskåda hela slaget. Om du tror att man kan sitta och titta på en enda punkt hur det går i striden tänk igen. Du är arméns befälhavare och spejare. När som helst kan striden gå dåligt på ett håll och förstärkningar kan behöva sättas in, nya trupper från fienden kan närma sig snabbt från ena hållet som du inte räknat med, dina bågskyttar träffar dina mer än fiendens trupper. Du som tycker om små stillsamma slag där man bara behöver klicka på attack-knappen och rulla tummarna kan se dig om efter ett annat spel eller ändra spelstil. Jag råder till det andra, detta är ett spel man inte ska gå miste om.
En ganska onödig – men verkligen underbar – funktion är att man kan välja att följa projektiler från t.ex. bågskyttar. Alltså från att de avfyras får man perspektivet som en pil och flyger i hög fart mot målet där man – förhoppningsvis – träffar. En, som sagt, fullständig onödig, men väldigt häftig funktion för den uttråkade generalen.

Som jag nämnde tidigare så kan slagets utgång bero på olika faktorer, här är några av dem:

  • Moral: moralen är, kort och gott, hur modiga dina soldater är. Även den modigaste soldaten kan inte möta en enhet tungt kavalleri som med full fart och sänkta lansar är på väg just där du står utan att känna sig lite våt i byxan. Vissa trupper har hög moral och kan strida nästan till siste man medan bönder har en förmåga att lägga benen på ryggen så fort det börjar bli dåligt.
    Att vinna slag görs sällan genom att döda alla (som i de flesta krigsspel) utan det man strävar efter är att få fienden att fly; när fienden flytt utanför en viss gräns så har du vunnit striden.
    Hur får man fienden att fly enklast då? Självklart flyr de när de inser att de håller på att förlora, men i vissa fall kanske de är på väg att vinna när de plötsligt flyr. Att gömma vissa enheter i skogar så att de blir dolda och sedan anfalla i ryggen eller flankerna brukar ha en förödande kraft på fiendens moral. Om man lyckas ta till fånga eller döda fiendens general så reduceras moralen hos fienden avsevärt. (Det tar dock väldigt lång tid att besegra en general som är elitenhet – jag har suttit i tio minuter och tittat på när generalen dödade femtio av mina soldater.)
  • Uthållighet: till skillnad från nästan alla spel så är inte dina soldater supermänniskor som kan springa en vecka utan vila och strida ett par dagar i sträck. Det finns två olika sätt att förflytta sig på: att gå stillsamt och att springa för livet. Själv skulle jag gärna vilja ha sett ett mellanting som att jogga. Att springa tär fort på krafterna så det kan man inte göra speciellt länge innan de är helt utmattade, och vad gör soldater för nytta om de springer till striden bara för att vara utmattade när de kommer fram?
  • Formation: det finns olika formationer och anfallssätt som fungerar bra för vissa enheter men gör andra totalt värdelösa. Spjuttrupper fungerar t.ex. bäst i täta disciplinerade formationer medan vikingar helst vill vara lite vilda och ha utrymmer för sina yxhugg.
    När en grupp blir beordrad att ändra formering eller att kanske vända åt andra hållet går det smidigt och ser mycket naturtroget ut – troligtvis har programmerarna studerat verkliga militära manövrar – och det höjer känslan av verklighet ytterligare några snäpp.
  • Förstärkningar: det finns faktiskt en gräns i strid för hur många grupper man kan ha. Om det finns fler grupper än tillåtet så kommer de övriga att bli förstärkningar. En förstärkning kan endast sättas in när en hel grupp har blivit dödad eller flytt. En grupp kommer då att marschera in på skärmen från kanten av kartan. I stora slag med flera tusen man på vardera sidan kan då hålla på ett bra tag när förstärkningar hela tiden anländer från vardera sidan.
    Säga vad man vill om att det är ett spel, men man känner sig påverkad när man ser ut över slagfältet efter sin ”seger” och ser tusentals fallna män från vardera sidan, i döden alla lika.

    Campaign
    Alla som spelat spel som Civilization kommer att känna igen detta spelsätt och älska det.
    Kameravinkeln när man överskådar sin spelplan (Europa) är inte rakt ovanifrån utan lite snett så provinser högst upp på skärmen ser ut att ligga långt bort medan de i botten ligger nära. En enkel detalj men mycket trevlig.

    Spelet spelas i rundor (en runda är ett år) där varje spelare i tur och ordning får flytta sina spelpjäser. Spelplanen är Europa (från tidig medeltid till sen medeltid med krutvapen) och man kan spela som någon av elva olika riken, bland annat England, Danmark, Tyskland och Egypten. Var och en av länderna har sina fördelar och nackdelar med sin placering. T.ex. England och Frankrike kommer att kasta sig över varandra i ett utdraget (och kostsamt) krig nästan med en gång.
    Någonstans mellan tidig och sen medeltid kommer också mongolerna att invadera östra Europa, precis enligt historien. Mongolerna är en kraft att räkna med och om man lämnar dem åt sig själva utan att göra något kan man snart finna att de vuxit sig farligt stora.
    Vinna spelet gör man antingen (vilket alternativ ställs in i börjar) genom att erövra över 60% av Europa (man kan alltid fortsätta tills man erövrat allt) eller att få så hög teknologi som möjligt.

    Varje land har en kung och ett antal prinsar/prinsessor där prinsessorna kan giftas bort till andra länder för att stärka allianser medan prinsarna och kungen kan leda dina arméer. När kungen dör så går makten över till en av prinsarna, men om kungen inte har några prinsar när han dör så faller riket samman.
    Man kan även anlita diplomater för att skapa allianser samt lönnmördare och spioner för att göra det motsatta. Ibland kan man ha utdragna ”kalla krig” med länder där vardera sida skickar lönnmördare, spioner och präster till varandra för att försämra, men vanligtvis är rakt på sak med några fot stål den rätta melodin.

    Hela Europa är uppdelat i provinser och de flesta har sina ”favorittrupper” (trupper som provinsen är berömd för) som blir bättre när de tränas där. T.ex. Wales har sina långbågskyttar, Schweiz har sina pikemen och Sverige har sina galna vikingar.
    Varje provins kan ha en stad där man kan bygga större (och dyrare) fästningar som tar många år att bygga (för att sedan förstörs av någon förbipasserade armé som inte har något annat att göra), träna soldater samt bygga diverse byggnader för att kunna träna ännu bättre soldater. Provinsens inkomst kan även ökas genom att förbättra farmer, bygga gruvor och hamnar.

    Att föra krig kostar pengar – massor av pengar – så att få bukt med den oroliga ekonomin under krig kommer vara minst lika viktigt som hur kriget går vid fronten. Inget roligt för armén att komma hem från ett lyckat krig i grannlandet bara för att upptäcka att ens eget är i fullt uppror. Att hålla lugnt i dina provinser kommer vara ett av dina viktigaste uppgifter, vare sig du är i krig eller inte.
    Har du en stor garnison i provinsen är det inte speciellt troligt att bönderna vågar säga vad de tycker och ta fram högafflarna, men så fort din armé lämnar provinsen kan uppror bryta ut.

    Religion som vapen
    Om större delen av folket i provinsen har samma religion som du är chansen även mindre till uppror. Om du tar över en provins (och du spelar som kristen) som har 90% muslimsk tro och 10% kristen så är chansen mycket stor att de gör revolt. Religionen kan vändas till din fördel genom att träna präster som försöker omvända barbarerna till den sanna tron, vilket gör framtida erövringar mycket lugnare, men även präster från andra religioner kan komma och predika i din provins för att skapa revolt och oro.
    Senare kan man även göra korståg (eller jihad om man spelar muslim) mot något land, och alla provinser som korståget/jihad passerar på vägen dit (beroende på hur stark tron är) kommer att ansluta trupper till det. Korståg är även det enda sättet att få speciella trupper som Tempelriddare (mums).
    Om man spelar som kristen får man vara försiktig med att ha utdragna krig med andra länder av kristen tro eftersom Påven (som på den här tiden har mycket stort inflytande) kan bannlysa dig då. Är du bannlyst så ökar chansen till revolution mycket i provinser med stark tro. Men du kan alltid inta Rom och jaga Påven ur landet om du inte håller med honom (han kommer dock alltid tillbaka).
    Att ha flera provinser som gör uppror tillsammans med ett krig i en annan del av landet kan knäcka det starkaste rike.
    Som du kanske märker så är det inget speciellt simpelt spel. Det är mycket att hålla reda på men det mesta fastnar efter en tid.

    När man anfaller en fientlig provins får man välja om man vill föra anfallet personligen eller om datorn ska räkna ut resultatet direkt utan att du behöver göra något själv. Troligtvis är det alternativ två du kommer använda mest eftersom det kommer att utkämpas hundratals strider och att personligen föra dem alla kommer att ta otroligt lång tid (även om du vanligtvis får det bästa resultatet då). Om fienden väljer att retirera till fästningen (om det finns någon) så belägras den och tar, beroende på hur stark fästning det är, vanligtvis flera år. Har man tillräckligt stor styrka kan man välja att storma det och då faller det vanligtvis direkt. Artilleri som katapulter och tjocka murar blandas då in här så de som gillar belägringar kan gotta sig ordentligt.

    Grafik
    Medievals fördel, gentemot andra spel, är att man kan ha fantastiskt många soldater på skärmen samtidigt utan att det går segt. Soldaterna ser riktigt detaljerade och ut från avstånd men zoomar man in så ser man att så inte riktigt är fallet. Men eftersom det inte går så bra att överskåda slaget några fot över huvudet på en gubbe mitt i armén så spelar det inte så stor roll. Soldaterna rör sig till viss del individuellt så det ser ganska naturtroget ut.
    Spelet är testat på en relativt kraftigt dator och spelet flyter på utan större problem i även de större slagen.
    Miljöerna växlar allteftersom man befinner sig på olika platser i Europa. Mellan grässlätter i västra Europa, skogsklädda berg i Skandinavien, öknar i mellanöstern och snöklädda slätter i Ryssland. Allt är riktigt vackert och naturtroget, även om kullarna ibland plötsligt blir lite för branta.
    Skogen ser mycket naturtrogen ut men det är lite brist på undervegetation. Faktum är att det inte finns någon undervegetation; allt är platt.
    Vädret är även det olika från miljö till miljö och man kan råka ut för snöstormar i norr, häftiga regn i England (som vanligt) eller sandstormar i Egypten.

    När man spelar över brädet är inte grafiken så imponerande, men häftiga 3D-animationer känns överflödiga när det bara är ett simpelt spelbräde. Händelser visas med passande stämningsfulla bilder och det finns egentligen inget att klaga på när det gäller den strategiska biten.

    Ljud
    Även här finns inget att klaga över, bara beröm. Musiken är mycket stämningsfull i när den ökar när fienden närmar sig och blir snabbare och snabbare så att blodet bultar av spänning. När styrkorna börjar springa mot varandra ropande stridsrop och ljudet av stål mot stål nästan blir överväldigande är känslan av närvaro total. Rop och döende mäns skrik ljuder över stridslarmet och det låter verkligen som en äkta strid. Dundrandet av galopperande kavalleri är mäktigt – det är nästan så man märker hur skärmen skakar – liksom ljudet av hundra bågsträngar som släpps samtidigt.

    Sammanfattning
    Kort sagt är detta ett perfekt spel för den som vill förflytta sig till medeltidens Europa och pröva sina strategiska kunskaper. Grafiken och känslan i strider är ypperlig och spelets hastighet drabbas inte för mycket av det. Att spela som ett av medeltidens riken i Europa och skapa ett imperium är äventyr som man inte borde gå miste om.
    Det enda som man kan klaga på är att kunna ställa in grafiken för varje dator saknas, att kungar och generaler av elitenhet är lite för svåra att ta kål på, samt att datorns AI är lite dålig.
    Kombinationen av bländande snygga slag och enkelt brädspel är ett oslagbart tema. Det här är en spelserie som kommer att leva länge, jag ser redan fram emot Rome – Total War.

    Testat på en:
    P4 1.7 Ghz
    256mb RAM
    GeForce 2 64mb

  • Kommentera

    E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *