Metroid Prime

28 april 2006

Tillverkare: Retro Studios (Nintendo)

Ett år innan Metroid Prime släpptes fanns det nog inte många som kunde ana sig till den otroliga succé spelet skulle bli. Nej, skulle Samus – samma Samus som med sina spännande rymdäventyr förgyllt ett oräkneligt antal människors vardag på både Nintendo och Super Nintendo– bli någon sabla actionhjälte i något sabla FPS! För många fans av de gamla Metroid-spelen var tanken fruktansvärd, och det fanns inte en endaste liten chans i världen att detta kunde leda till något som var ens i närheten av att vara bra. Nu i efterhand kan jag säga att de hade otroligt fel och jag anar att även de skulle hålla med mig.

Super Metroid är enligt mig ett av Super Nintendos absolut starkaste titlar och det är jag inte ensam om att tycka. I och med att spelets skapare dog såg det ut som om det inte skulle komma några fler rymdäventyr med Samus i huvudrollen, men lyckligtvis överlämnade Nintendo uppföljaren till Retro Studios. Och så kom spelserien, som alla trott var död och begraven tillsammans med dess skapare, till liv igen. Retro Studios gav oss Metroid Prime och en återfödelse som gjorde hela spelvärlden hänförd.

Det är ett äventyrsspel i förstapersonsperspektiv (vad man skulle kunna kalla ett FPA) och man spelar som rymdhjältinnan – eller kanske snarare prisjägaren – Samus Aran. I sin jakt efter de onda rymdpiraterna hamnar hon på den otrevliga planeten Talon IV. Man får efter hand reda på mer om den planet man befinner sig på, och det blir snabbt tydligt att den från början var hem för en ras vid namn Chozo men att ett meteornedslag var inledningen på den katastrof som fick dem alla att försvinna. Historien om de varelser som bodde på planeten står skriven på olika platser och man får avgöra själv huruvida man ska ta del av den eller inte. Talon IV är en stor planet att utforska och man njuter av vartenda ögonblick på den.

Man har möjligheten att förvandla sig till en rund boll kallad Morph-ball som kan rulla och lägga små farliga bomber – senare i spelet kommer den även få förmågan att kunna klättra på väggar – och dessa partier är mycket roliga. Flera klurigheter måste lösas i bollform och dessa ger oss en trevlig variation efter Samus skjutande. Vem har aldrig drömt om att vara en liten rund boll som kan spränga små föremål i luften?

Kontrollen i spelet är fantastisk; det känns verkligen som om man styr Samus varenda liten rörelse och när man ska hoppa till en annan plattform kan man exakt förutsäga vart man ska landa, något som leder till att plattformsinslagen i spelet aldrig blir frustrerande.

De flesta förstapersonsspel som görs nuförtiden brukar vara relativt linjära, ni kan bara se på Halo och Far Cry (nu säger jag inte att dessa är dåliga) för att inse sanningen i det, men Metroid Prime är ett välkommet undantag. Spelet är nämligen så långt ifrån linjärt man kan komma och det är en oerhörd fördel. Ibland kan detta springande fram och tillbaka dock gå till överdrift – detta är faktiskt spelets kanske enda riktiga nackdel – men oftast är det bara underhållande och ger en tillfälle att utforska varenda liten vrå av den stora planeten, för just utforskning är en stor del av vad spelet går ut på. Metroid Prime är inget hjärndött skjuta, döda, slakta-spel, och den som mot all förmodan skulle påstå det kan inte ha spelat samma spel som jag har.

Precis som i Super Metroid bygger spelet framförallt på att finna uppgraderingar så att man kan öppna den där dörren som krävde att man hade ett visst vapen, eller spränga det där stenblocket som låg i vägen för ens obevekliga jakt. Ja, om man bortser från att spelet är i 3D skiljer det sig egentligen inte så otroligt mycket från sin föregångare som vissa verkar tycka.

Det finns få spel som har så roliga och intensiva bossar som Metroid Prime har. De kräver oftast lite tankeverksamhet och inte heller är de alltid patetiskt enkla att besegra, nej, det kan ta ett par försök och betydligt fler svordomar innan man funnit rätt taktik för att en gång för alla förvisa dem till det eviga mörkret i cyberrymden.

Ni som har spelat The Legend of Zelda vet att det i dessa spel utöver själva huvudmålet – tempelbesöken och bossdödandet – finns ett ofantligt antal sidouppdrag som gör det roligt att spela trots att man redan besegrat sista bossen. Precis så är det i Metroid Prime, och om man känner för att dra ut på det lite eller helt enkelt är sugen på att uppleva en så stor del av detta fantastiska spel som möjligt finns det en himla massa missiluppgraderingar och dylika föremål utspridda över planeten att söka efter.

Spelet bjuder på väldigt varierande miljöer, om man inte befinner sig under jorden omgiven av glödhet lava så befinner man sig på ett snöklätt landskap omgiven av inte så fredligt sinnade isbjörnar (eller i varje fall något som svagt liknar dem). Grafiken är däremot inte speciellt varierande, nej, den är ständigt bedårande.

Metroid Prime är ett av Gamecubens absolut bästa spel, och om man har en liten kub existerar det ingen som helst anledning till att inte skaffa sig det.
Det finns naturligtvis de som fortfarande anser att Samus borde ha stannat kvar i plattformsvärlden och aldrig ha utvecklats det minsta, men man kan trots allt bara komma någonstans genom att gå framåt och Metroid Prime är ett stort kliv i precis rätt riktning.

Tweet about this on TwitterShare on FacebookGoogle+share on Tumblr

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *