Metropolys

28 november 2008

Tillverkare: Ystari Games

Metropolys är ett auktionsspel helt utan slumpelement, med andra ord ett spel helt i min smak. I Metropolys tar spelarna sig an rollerna som landskapsarkitekter som ska bygga de mest prestigefyllda skyskraporna i staden.

Så fort någon spelare har placerat ut alla sina skyskrapor så är spelet slut. Så det gäller att inte låta någon spelare få allt för många skyskrapor för billigt i början, även om det innebär att du själv kanske blir tvungen att bygga på inoptimala ställen. Varje spelare har även ett hemligt uppdrag som gör att byggnader byggda i anslutning till specifika rutor ger extra poäng.

Byggandet går till på så sätt att en spelare börjar med att placera ut en skyskrapa med valfritt nummer på en ledig ruta på spelplanen, varefter nästföljande spelare kan placera en byggnad med ett högre nummer i ett angränsande område, och så vidare, tills dess att ingen spelare kan bygga i ett angränsande område, kan eller vill bjuda över. Sedan tas alla andra byggnader utom den sista bort. Den som till slut fick lov att bygga blir sedan först med att placera ut en byggnad i nästa budgivningsrunda.

Svårigheten ligger i själva budgivningen samt att lista ut vilka rutor motståndarna är extra intresserade av. Dessvärre tyckte jag att det ganska snabbt framgick vilka hemliga uppdrag de olika spelarna faktiskt hade, då det var rätt svårt att dölja mönstren i sitt byggande. Spelet fungerar både på tre och fyra spelare, men är betydligt svårare på fyra, då det kan hända så oerhört mycket på en budgivningsrunda innan du har en chans att vara med och påverka utgången igen. Det blir även svårare och svårare att börja placera en byggnad ju längre spelet går, då det blir lättare för motståndarna att på några få drag lyckas bygga in sig i ett hörn (det vill säga det finns ingen angränsande ruta att placera ett hus i), och på så sätt avsluta budgivningen. Detta ger en oerhört bra balanseffekt, vilket gör att det inte alltid automatiskt är bäst att vinna ett bud. Det faktum att man även blir av med den byggnad man bygger, och inte kan bjuda den summan igen, eller för den delen få nya byggnader, gör själva budgivningen både intressant och klurig.

Nackdelen med spelet är att det lätt blir svårspelat, eller tråkigt om man spelar med personer som inte riktigt förstår sig på budgivningssystemet. Om man däremot tycker att de hemliga uppdragen inte ger tillräckligt med komplexitet så finns det ytterligare hemliga uppdrag som är betydligt svårare att lista ut, samt har varierande svårighetsgrad, och då även ger poäng efter svårighetsgrad.

Metropolys är trots sin relativa komplexitet snabbspelat och har ytterst lite dödtid. Reglerna är lätta att sätta sig in i och relativt enkla vilket gör att man kan komma igång och spela rätt fort även om man har nya spelare med sig.

Återspelbarheten är i min mening hög då vilka man spelar med, det vill säga deras budgivningsstrategi, i hög grad påverkar vilken typ av spel det blir. Nackdelen är väl den att detta även kan sänka ett spel, då det på sätt och vis sätter en del krav på spelaren för att det ska bli roligt. Trots att de vanliga hemliga uppdragen snabbt blir uppenbara så känns det inte som att det förstör spelet. Spelet tar bara en lite annan vändning.

I slutänden är Metropolys ett rätt bra budgivningsspel som har viss komplexitet samtidigt som det har ett högt tempo utan någon egentlig dödtid. Långt ifrån det bästa spel jag spelat av denna typ, men designen är snygg och ingångströskeln relativt låg.

Tweet about this on TwitterShare on FacebookGoogle+share on Tumblr

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *