Portal 2

14 oktober 2011

Tillverkare: Valve

Valve levererar en uppföljare till det framgångsrika spelet Portal. I och med att jag inte har spelat Portal så vet jag inte riktigt vad jag kan förvänta mig av Portal 2. Det var lite av ett impulsköp baserat på att jag hade i bakhuvudet att det skulle vara ett intelligent och utmanande pusselspel som lekte med naturlagarna.

Historien är närmast upprörande enkel: fly från det onda labbet och slå ihjäl AI-datorn på vägen. That’s it. Det blir inte djupare än så. På vägen får man lite bakgrundshistoria till labbet och de olika roboterna, ofta underhållande historia, men det känns som att man har satsat mer på att leverera underhållande repliker än på att faktiskt lägga något djup i handlingen. Det är roligt, men känns lite tomt.

Grafiken är helt okej, men miljöerna är väldigt enformiga och färglösa, vilket i och för sig passar historien, men ändå känns lite småtråkigt.

Så kommer vi till den viktigaste delen av spelet: själva spelinnehållet, spelmekaniken och spelvärdet. Det är här som Portal 2 totalt kraschar och brinner. Spelmekaniken centreras kring konceptet med en Portal Gun – en puffra som kan skjuta iväg två portaler, som spelaren sedan kan färdas genom. Detta fylls ut av att det finns olika andra användbara prylar, såsom studsgel som låter spelaren studsa, springa fort-gel som låter spelaren ta fart in i en portal, trampoliner, laserstrålar och annat. Prylarna introduceras en efter en genom hela spelet i en sölig takt som stundvis får mig att känna att jag spelar en tutorial för förståndshandikappade.

Detta för mig till spelets största problem: bristen på utmaning. De flesta rum löser man på ett par minuter. Man får en uppsättning prylar i varje rum, några vita portalvänliga ytor och sedan ska man lista ut hur dessa objekt ska samspela. Vanligtvis finns det bara en en lösning och den är oftast väldigt uppenbar eftersom vita ytor tenderar att finnas bara där man faktiskt ska lägga upp en portal (finns det onödiga vita väggar så finns det oftast bokstavligen ett stort X där man ska slänga upp en portal), lasrar bara finns där om man måste använda dem… kort sagt, titta dig omkring, se vilka objekt som finns, konstatera att alla ska användas och att det bara finns ett fungerande sätt att använda dem på. Aldrig en enda onödig pryl som förvirrar. Gäsp. Alldeles för många rum inleds med att man ser en vit vägg, slänger upp en portal och ser sig omkring efter vart man ska slänga upp den andra. Kontrollmässigt är det ingen utmaning, det finns extremt lite i single player som kräver någon form av koordination eller timing eller aktivt knapptryckande. Jag satt och väntade otåligt på att det skulle komma en lurig bana någon gång, där man faktiskt själv skulle behöva lista ut var portalerna skulle slängas upp, men inte ens slutstriden erbjöd någon utmaning i den vägen. Spelet håller spelaren vid handen hela vägen igenom och låter aldrig spelaren tänka själv. Att ytorna som man ska använda för sina portaler ibland är markerade med ett X är ganska talande.

Bristen på svårighet märks också i speltid. Single player-kampanjen var avklarad på 4 timmar första gången jag spelade. Det gör Portal 2 till det kortaste spel jag någonsin har betalat för. Det kändes som att spela igenom en 4 timmars tutorial och sedan upptäcka att det inte finns något faktiskt spel. När alla verktyg till slut var introducerade, ja, då var spelet slut. Jag kände mig lurad på pengarna. 349 kronor för ett spel som var över på 4 timmar kändes surt, med tanke på att det förra spelet jag köpte var Mass Effect 2, och det räckte i uppåt 70-80 timmar för 229 kronor.

Återspelsvärdet med Portal 2 är i princip noll. Har man väl löst “problemen” en gång så springer man igenom spelet på ett par timmar. Det finns dock ett co-op läge där man ska spela tillsammans med en kompis. Det läget är lite mer underhållande, då en oförsiktig rörelse kan leda till att kompisen blir mos i någon hiss eller trillar ner och dör för att en bro dras undan – roligt! Co-op banorna är något svårare då man har 4 portaler att arbeta med istället för 2 och vissa av banorna kräver lite hand-öga-koordination och faktisk marginell känsla för timing och användning av sin handkontroll.

Allt som allt var Portal 2 ett alldeles för kort spel, med bra humor, banal handling och en slående brist på utmaningar.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *